Pillow talk

Jag fantiserar ofta om olika saker när jag ska somna. Ibland väldigt detaljerat, ibland mer "åh om jag nån gång skulle vinna 10 miljoner". Iaf så illustrerar väl denna lilla grej från häromkvällen hur det är att leva med mig ibland:

Vi hade lagt oss för att sova och jag tänkte på kommande resa till New York och att vi ska dela airbnb-boende med ett par andra gäster. För att lugna mig själv tänkte jag på ett "best case scenario" och kom fram till att det skulle vara ett äldre par från Frankrike som är i New York för första gången.

Här i fantasin så börjar jag föra en konversation med dem på min skolfranska. Vi pratar om vad vi har sett och vad vi ska göra. Jag klarar mig rätt fint på franska i mitt huvud - det vill säga när den inte sätts på prov på något sätt. I min fantasi så sker vårt samtal i något slags vardagsrum. Jag har mött dem där när vi båda är på väg ut för dagen. Min man är fortfarande kvar i sovrummet, men kommer ut och hälsar också. Det franska paret tar sedan upp konversationen - fortfarande på franska - och säger något om att det är en så härlig upplevelse att vara i New York. Min man undrar vad de säger och jag översätter. (Återigen, allt detta är i min fantasi.) Så frågar han "hur säger man 'jag håller med' på franska?" och jag säger "je suis un canard", varpå han såklart svarar det.

Och här börjar jag fnissa högt i verkligheten. Min man som höll på att somna vaknar till och frågar vad jag skrattar åt. Så jag får förklara att jo, jag har skapat en fantasi om ett franskt par i New York, och vi har en konversation med dem och i denna konversation så lurade jag dig precis att säga "jag är en anka" på franska.

Jag vet inte alltid hur han står ut.