När man har lagat mat och badat barn och städat och plockat och fixat och donat, skakat välling och bytt blöja och läst saga och borstat tänder och sagt nej, du skulle ha ätit din kvällsmat, nej du får inget mer att äta nu okej bara en banan då och stoppat om och gett godnattkram och godnattpuss och hämtat katt som det bara MÅSTE sovas med och letat saga till nästa barn och borstat tänder och läst saga och man har ont i huvudet och så mitt i att barn nummer två ropar åt barn nummer ett att han ska vara tyst så att barn nummer ett som är trött och ledsen börjar gråta, mitt i det hör man hur barn nummer tre som man trodde sov för länge sen ropar Pappa, mamma, titta, heja, då. DÅ!
Då är det väldigt frestande att hälla upp ett stort glas vin, sätta på sig hörlurar och strunta i allt kaos.
Men det gör man inte. Jag gör inte det i alla fall, för jag är livrädd för att bli alkoholist och kan därför aldrig någonsin ta ett glas vin för att slappna av, unna mig, jag behöver osv. Aldrig.
Men de som kan göra det. Jag förstår om de gör det. Lätt.
6 kommentarer:
Du satte ord på vad jag tänker typ, varje kväll - även anledningen till att jag inte "vågar" ha vin hemma under veckorna! =)
Men man blir väl inte alkoholist av ett glas vin? Ens om det är varje kväll.
Jag kan bli lite less på den där svenska vardagsalkoholskräcken.
Här dricks det ibland champagne på tisdagen till blodpudding (en mycket bra kombo!), ofta ett glas vin och lite ost en onsdag. För att det är gott, för att jag behöver det, för att jag vill, whatever.
Det är ju när ett glas blir en flaska, när det dricks varje kväll, när det känns av morgonen därpå etc som det börjar bli ett problem.
Tjockalocka - jo, för MIG skulle ett sånt bruk vara skadligt. Och börjar man dricka vin varje kväll för att läggningarna är jobbiga tror jag man är ute på hal is oavsett faktiskt.
Det är kanske är för att vi odlar synen på all alkohol som främst berusningsmedel.
För mig är vin ett eget litet universum, en fantastiskt god dryck. Jag förknippar det inte med berusning i första hand.
Det är klart att är vindrickandet enbart är en bedövning från omgivningen, är det ju inte så bra.
Men att man är alkoholist om man dricker ett glas vin om dagen, det köper jag inte.
Nej, absolut inte! Jag menar inte att man skulle vara det heller.
Men för mig skulle det vara ett riskbruk och om man använder alkohol just för att som sagt fly verkligheten så är det ett riskbruk.
Om man däremot dricker ett glas (eller två för den delen) till maten varje kväll finns det ju inget riskbruk över det bara för att man gör det. :-)
Jag är också skitnojig för det där. Min pappa är (smyg)alkoholist. Min ena faster är nykter alkoholist. Min andra faster söp ihjäl sig. Min ena morbror är två steg från parkbänken. Min moster skåpsuper. Min andra morbror är renlevnadsmänniska och nykterist (han löptränar i stället). Min farfar var alkoholist. Min morfar är...inte alkoholist, precis, men finns det hemma så dricks det upp.
Kort sagt. Jag är jävligt nojig över vad som är normalt alkoholbruk och inte, och vågar aldrig dricka vin två dagar i rad.
Skicka en kommentar