Mitt problem: jag betonar alltid saker fel? Det måste vara ett inbyggt fel i min hjärna eller något för folk skrattar alltid åt mig när jag gång på gång på gång uttalar saker, namn, ord fel.
Typ som när jag flyttade hit och trodde att Vintrosa uttalades Vin-trosa. Det gör det inte. Lite pinsamt när jag upptäckte det. Rosta uttalas Rosta, inte som i att man rostar bröd. Men det är inte bara ortnamn, det är allt.
Klematis? Klematis? Klemaaaatis vill jag ju säga. Ankel? Eller... ja, nu vet jag inte hur jag ska skriva det här för jag betonar ju inte något e, men det finns två sätt att säga ankel på och jag säger fel.
Phuket? Phuket heter det väl? Nähej? Inte? Ja ja.
Jag skyller på att jag läst för mycket i mitt liv. Läst för mycket och pratat för lite. Så har jag kunnat säga orden inne i mitt huvud precis som jag vill utan att någon rättat mig. Så måste det vara.
5 kommentarer:
Ja, Phuket uttalas som fucket, med svenskt u och p istället för f...
Och Vintrosa uttalas väl vint-rosa? Men O som i ros?
(säger hon som trodde det hette stille-ben)
Japp. Skitsvårt, och emellanåt pinsamt. Men vad är lösningen? Ljudböcker? Taltidningar?
Min engelsklärare på högstadiet berättade om hur hon fortfarande, trots all utbildning, trots alla resor, fortfarande sa "Matt-hevv" i huvudet när hon läste Anne på Grönkulla.
Och vad gäller ankel så funderar du säkert över grava och akuta accenter. Eller?
presens - jag vet inte. i ena fallet säger jag nog an-kel, i det andra angk-el. Betoningen på första stavelsen i båda fallen dock.
Skicka en kommentar