Jag som har varit Så Nöjd med att ha varit så "smal" och osvullen den här graviditeten. Visserligen har jag gått upp mer än de andra gångerna, men jag har liksom ändå känt mig rätt så normal förutom magen. Inte sådär plufsig och vattnig och svullen som man blir när man är på smällen. Mina ringar har till och med suttit lösare än vanligt, bara en sån sak.
Tills nu. Nu har det börjat smyga sig på. Eller som maken så vänligt påpekade igår "Ja men NU har du ju blivit mycket större och mer svullen runt hakan och kinderna. Du har fått lite dubbelhaka också förstår du. Och magen börjar verkligen bli enorm. Du kanske ska ta av dig dina ringar, för det här verkar ju gå jättefort!"
Man bara woho. Svullen kropp! Precis vad jag önskar mig nu, tillsammans med MER snö (ärligt talat, vad fan?!) och den foglossning som bara slagit till pang bom. Jag är så jäkla bitter just nu så det finns inte.
Idag ska jag äta lunch med andra här i stan som är på smällen. Och jag tänkte att det kanske går att dra fokus från mina hamsterkinder ifall jag smackar på med riktigt saftig ögonskugga? Typ knallgrön? Men näe. Däremot så kommer folk på cafét ha ett samtalsämne i dagar framöver: "Hur lyckas en transvestit bli gravid egentligen?".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar