Bara för att förtydliga: Emmy får både ha klänning och leka med dockor...

Engla har fått en rosa potta till sin prinsessa Jolie. Folk reagerar och menar att hon borde läsa på lite om genus. Då går Hanna Fridén in från sin blogg och menar att de har fel – en rosa potta är en rosa potta är en rosa potta. Nothing else.

Och först höll jag med. Jag tänkte att ”ja, precis.” Men sen… njae. För är det verkligen så att vi kan titta på enskilda ting som ingår i ett sammanhang och säga ”det är ju bara en…”. För var går gränsen? ”Det är ju bara en rosa potta. Bara en rosa klänning. Bara en rosa klänning till. Bara en rosa klänning till. Bara ett par klackskor”. Var går det över från att vara enskilda, isolerade saker till att vara en del av ett mönster, en helhet? Om vi nu tar premissen ”det är dumt att tvinga in sina barn i en snäv könsroll” för sann, var drar vi då gränsen för när man gör det?

Hanna Fridén menar att:
”Vad, undrar jag, har dessa människor som tror att lite rosa färg tydligen ska suga ut Jolies hjärna egentligen läst om genus? /…/ Huruvida en pojke eller flicka själva, dock, skulle påverkas annorlunda av vilken färg deras toalett har eller färgarna på deras rum har, det finns det inget stöd för.
Poängen är hur vuxna bemöter barn på grund av färgerna. Jag misstänker dock att de festa vuxna Jolie möter inte är i samband med när hon kissar, och huruvida hennes toalett är rosa, blo, svart eller vit lär knappast ha en större inverkan på hennes psyke.”


Jo visst. Det är bara en potta, igen. Fast någonstans så blir det som sagt en helhet. Någon gång kan man inte blunda för att det här barnet har klänningar och fina frisyrer och prinsessa stämplat i pannan, och sedan exponeras på en blogg där ytan är innehållet. Och det kan ju vara helt ok, jag säger faktiskt inte att rosa är bannlyst. Men jag tycker inte heller att det är särdeles konstigt att folk tycker att Jolies värld är lite väl snäv och att Engla kanske inte skulle skada Jolie om hon läste på lite om genus.

Om vi lämnar det specifika fallet så skulle jag faktiskt vilja påstå att det är märkligt att hålla på som många gör: ”åh… släpp diskussionen om rosa på tjejer och blått på pojkar! Det är inte det feminism handlar om! Det är att förminska hela feminismen till något larvigt tjafs! Vem bryr sig om ifall en flicka är klädd helt i rosa prinsessklänningar så länge hon är tuff, framåt och vågar ta för sig?”

Jag ser verkligen inte hur det är att förminska feminismen att bry sig om något så enkelt som barnens kläder. Finns det värre saker? Ja men självklart. Det är ohyggligt mycket värre med kvinnor som könsstympas och torteras och diskrimineras. Kan jag göra något åt det? Inte särskilt mycket. Jag kan skänka pengar och diskutera, skriva debattartiklar, demonstrera. Men gör det någon reell skillnad för kvinnan i Iran? Tyvärr inte.

Och ja, jag tycker att det är förskräckligt att kvinnor i styrelser blir utfrysta, att så fort ett yrke blir kvinnodominerat sjunker lönerna, och att det fortfarande ska vara så jävla svårt att som kvinna kunna känna sig säker på kvällen. Men vad kan jag göra åt det just nu? Inte så jättemycket.

Det jag kan göra är att uppfostra min son till att bli en empatisk och jämställd man som aldrig skulle komma på tanken att en kvinna inte hör hemma i styrelserummet. Det jag kan göra är lära honom kvinnors rätt till sin egen kropp. Det jag kan göra är att peppa min dotter självkänsla så mycket att hon inte känner att hon måste spy upp maten för att duga. Det jag kan göra är att försöka få henne att vara så stark i sig själv att hon inser att det inte är henne det är fel på ifall gubbslem trycker ner henne. Det jag kan göra – och det jag gör – är att försöka uppmuntra mina barn till att gå utanför ramarna, våga utmana stereotyper, få vara sig själva. Så att de när de är vuxna kan låta andra vara sig själva. Se bortanför könsroller och stereotyper. Bidra till ett bättre samhälle, inte minst för sig själva.

Så nej, jag tycker inte att det är larvigt att engagera sig i huruvida flickor kläs enbart i rosa eller ej. Jag tycker inte att det är en sandlådediskussion eller skadligt för feminismen. Jag tycker faktiskt att det är rätt jävla viktigt att försöka få upp ögonen på folk – så att de kanske tänker till en gång till angående vilken väg de snävt stakar ut för sina barn. Det är dessa barn som kommer vara nästa generations styrelseledamöter, lagstiftare, barnmorskor, skilsmässopar, våldtäktsmän... det är dem vi kan påverka, det är där vi kan göra en reell skillnad.

Kanske är en rosa potta bara en rosa potta. Och självklart självklart självklart handlar genusmedvetenhet om att tillföra, inte ta bort.

Men ibland är den rosa pottan en metonym för en väldigt snäv och utstakad väg, och jag ser inte hur ifrågasättandet av detta kan vara skadligt för feminismen. Det finns viktigare frågor än om pojkar får vara Lucia eller om flickor ska få leka med Barbies. Jag säger inte emot. Det jag säger är att alla kan inte göra allt, men alla kan göra något. I mitt fall handlar det om att satsa mitt krut på att mina barn ska få en så pass bra uppväxt som möjligt, och att de ska få vara sig själva till fullo. So shoot me om ni tycker att det är en ”larvig fråga”.



(Hanna Fridén förtydligar i ett senare inlägg att:

”Genus är viktigt, otroligt viktigt. Förstör det inte genom att allienera folk. Det är viktigare än så.”

Ja, det är viktigt. Men att gå som katten runt het gröt bara för att vara rädd för att provocera eller skrämma bort, det är ingen taktik jag tycker är bra. Ibland måste man provocera för att nå fram, och varför är alla så jävla rädda för att sticka ut hakan som feminist idag? Tja, kanske för att det är skottpengar på feminister idag, och det absolut värsta man kan vara är uttalad feminist. Eller vad sägs om ”Jag vill inte kalla mig feminist men…” Kräks. Det finns massor av idioter som har sagt mängder med puckade saker i demokratins namn, men konstigt nog har jag aldrig hört någon säga att ”ja jo… jag tycker ju att alla ska få vara med och bestämma och att det ska vara ett bra samhälle och så, men just ordet ’demokrati’ tycker jag har blivit så nedsmutsat”
Nej, just det. )