torsdag 23 juni 2011

En fundering

Det här med att man inte kan förstå hur lätt det var inna när man har fått ännu ett barn, när upphör det egentligen? Jag menar, jag kan ju inte fatta hur jag någonsin tyckte att det kunde vara jobbigt med bara två barn, nu när jag vet hur det är att ha tre. Och hur kan någon tycka att ett barn innebär jobb, det är ju som rena rama semestern?

Men tänker man så även när man får sitt åttonde barn? "HUR kunde jag tycka att det var jobbigt med sju barn, med åtta är det ju mycket mer jobb"? Eller går gränsen någonstans när varje barn inte innebär lika stor procentandel av barnaskaran? Typ som att 33% rabatt ju märks mer än 12% rabatt, då borde ju det tredje barnet märkas mer än det... öh... 8,3 barnet. Okej, dåligt exempel - men ni kanske hänger med ändå?

Tilläggas kan väl att det självklart är olika från familj till familj, från barn till barn. Jag känner folk som tycker att de har det skitjobbigt med ett barn, medan jag tycker att det rullar på rätt bra med tre barn.

Men ändå. När slutar man tycka att det är skillnad mot "hur det var förr"? Vid 22 barn?
Och apropå det, hur många barn kan en kvinna föda egentligen innan hon dör av uttänjning eller vad diagnosen nu blir? Någon som vet?

3 kommentarer:

Malinka sa...

Jag tror på mängdrabatten. I alla fall när man kommmer upp i sju–åtta barn …

Oblivion sa...

Jag var på lekplatsen med min 4-åring för någon vecka sedan medan 1,5-åringen var hemma med pappa. Det kändes som rena semestern :-D

En kvinna kan tydligen föda ganska många barn om man ska tro den här tråden på Familjeliv:
http://www.familjeliv.se/Forum-20-172/m54677536.html

Åsa sa...

Svårt att göra matematik av det då barn är rätt olika. Tror jag, fast vad vet jag? Har "bara" ett barn och tror att det jag upplever som jobbigt egentligen är omställningen från att bara rå sig själv.