Varför måste allt vi kvinnor gör reduceras till att vara något ljuvt och vackert? Det här med att bära ett barn till exempel. Hur många män är det inte som i högtravande ord har beskrivit hur skör, ömtålig, delikat och bedårande vacker en grossess är? Varför inte bara lyssna på oss kvinnor som faktiskt går igenom det och vet vad det handlar om: hårt jobb.
Det kan förvisso vara vackert ändå, precis som allt här i livet kan vara vackert. Men att säga att det är ett välsignat tillstånd, att vi lyser inifrån, att vi är befruktade, det är att reducera oss till kärl som själva inte gör något.
Tro mig, det är tungt att vara gravid. Vi bär på flera kilo extra, varje dag. Vi kräks, svimmar, får krasande ryggar och fogar. Vi drabbas av bristningar och hemorrojder, sömnproblem, andfåddhet. Vi får en blåsa i storlek av en valnöt. Vi andas igenom sammandragningar och förvärkar och ligger sömnlösa många nätter på grund av myrkrypningar eller kramp i benen.
Jag är ledsen, jag ser inte det vackra med hemorrojder, finnar och spyor. Och nej, få drabbas av allt, men alla drabbas av något. Och alla bär barnet. När vi sover, när vi är vakna, när vi är på toaletten, när vi går i trappor, när vi tar hand om barn. Jag är inget kärl, jag är stark som orkar dra omkring på all den här extra tyngden varje vaken sekund.
Jag vill helst slippa att bli reducerad till en behållare som "välsignats" (av vad, mannens spermier?). För många är det ett hårt jobb att ens bli gravid, sedan är det många månader av slit medan man bär barnet. Och sen ska ungen ut. Våra kroppar må vara gjorda för det här, det innebär inte att det inte är hårt jobb. Våra kroppar är gjorda för att springa också (annars hade vi inte kunnat göra det), men ingen påstår att ett genomfört maratonlopp inte är en prestation.
Jag förstår inte riktigt hur det kan ha blivit såhär. Hur kan månaders tungt kroppsarbete ha blivit nedkokat till "ett vackert välsignat tillstånd"? Jag är inte vacker, jag är duktig för att jag orkar med. Och om jag är vacker så beror det på jävligt mycket smink. Graviditetsfinnar och allt sånt, remember?
5 kommentarer:
Word! =) från en som precis avslutat sin första graviditet
Tack! Det är otroligt befriande att få prestationen synliggjord, för en prestation är precis vad det är.
Hahaha, jag håller med dig! Är i v. 18 nu och börjar känna mig rejält sliten. Den enda "trösten" är att jag är "förbjuden" av min man att bära tungt när vi ska flytta till helgen, och det kan jag väl stå ut med. Å andra sidan är det jobbigt att inte orka med som vanligt. Nä, det här med att vara gravid är inte så himla jättekul måste jag nog säga. Tur att slutresultatet blir bra.
Kom att tänka på den här krönikan när jag läste ditt inlägg! Handlar inte riktigt om samma sak men ett bra lästips i alla fall.
http://www.sydsvenskan.se/kultur-och-nojen/article1348256/Skyldigheten-att-vara-vacker.html
Precis!
Om vi spekulerar i att vi hade haft samma könsstrukturer som idag och bara skillnaden att det var män som var gravida så är det inte en chans att det hade varit lika snuttipluttgulligt med graviditeter, nej då hade man fan fått det cred man förtjänar.
Skicka en kommentar