Lägenhetsbesök, fettfläckar och pepparkaksbyar.

Vi var och tittade på lägenheten idag. Barnen var där för första gången. Och jag som har haft såna mardrömmar kring detta eftersom jag knappt kom ihåg hur den såg ut (vi var därinne kanske tio minuter ihop med nio andra par och vi tittade inte så noga eftersom "vi ändå inte skulle få den) kunde lättat andas ut. Så fort vi öppnade ytterdörren och klev in i hallen kände jag att ja, såhär var det ju. Det är här vi ska bo. Hemma. En sån underbar känsla det var.

Inte ens de fula golven eller det fula badrummet (som ändå var otroligt mycket bättre än jag mindes) störde. Vår fina lägenhet!

Majken vägrade ge sig förrän hon hade visat sitt rum minst två gånger för alla som ville se, och de stora barnen sprang ut på gården och lekte när de fick tråkigt. Vi vuxna gick omkring och planerade tapeter och inredning (jag) och fotade alla fula fläckar på tapeterna (min man).

Vet någon vad hyresvärden får mena är sånt slitage man får leva med? Typ asstora fettfläckar i alla rum efter sängar? Herregud folk, skaffa sänggavlar?

Sen åkte vi hem och bakade pepparkakshus och kokade kola.