Jag har absolut ingenting att skriva om idag, så jag tänkte låta tankarna springa fritt samtidigt som jag skriver ner vad som är i mitt huvud. O så intressant, tänkte ingen. Men nu ska jag blogga varje jäkla dag så här är vi nu. Jag tänker att jag kanske kan formulera ett inlägg om att jag var på mentorsmingel idag, för tjejer inom IT. Men jag orkar bara inte. Det var jobbigt nog att gå dit, även om alla såklart var supertrevliga och snälla - jag är bara inte gjord för mingel. Jag är trevlig och glad och skämtar men det tär så mycket på mig. Samtidigt vill jag ju framstå som anställningsbar så det var kanske dumt att jag öht skrev att jag inte är mycket för mingel? Å andra sidan är det bara psykopater som på allvar GILLAR att mingla, så lite safe är jag nog ändå. Anställningsbar är fan värre än liggbar. För att vara liggbar måste man bara se kåt ut och slänga lite med håret och ha urringning men för att vara anställningsbar så måste man vara en bra och samlad och duktig jäkla person som ääälskar teambuilding och att utmana sig själv. Jag vet inte, jag har tre barn. Jag utmanar mig själv hela jävla tiden. Att få iväg barnen till skolan på morgonen är en utmaning. Räknas det här som tillräckligt mycket blogg för ett inlägg? Ska jag ljuga och säga att Emmy kom ner och behövde astmamedicin för att ha rätt att avsluta bloggen? Eller alltså, hon kom ju ner men jag har redan gett henne medicinen så det är inte därför jag behöver sluta. Men nu är klockan över 22 och jag ska se Paradise Hotel och DET är fan en rimlig anledning.
Nä, inte ett jättelyckat experiment kanske.
5 kommentarer:
Jättelyckat! Tycker det är både intressant och kul att få följa andras tankeflöden. Och du skriver så himla bra, Ellen, att du skulle kunna skriva om dina iakttagelser kring när färg torkar och lik förbannat vara läsvärd. Tack, säger jag.
/Annelie
Åh, snälla kan du skriva igen och igen att mingel bara är för psykopater! Jag behöver verkligen få höra det!
Var på möte för "nätverkande" igår och såna tillställningar får mig alltid att känna mig som fullständigt värdelös. Jag var jätteblyg när jag var yngre, men det har växt bort och nu pratar jag så folk får skavsår i öronen. Men i stora samlingar med människor där jag inte känner någon kastas jag tillbaka i tiden på ett väldigt obehagligt sätt.
Annelie - tack så mycket! :)
Annika - ja men det ÄR ju bara för psykopater? Herregud, det är ju allmänt känt. Jag brukar låtsas vara nån annan för att få det att funka öht.
Tack! Jag försökte intala mig själv att jag är en medelålders tant och jag gör som jag vill. Vill jag stå ensam och inte prata med någon så får jag det utan att någon annan ska tycka något om det. Det gick sådär, får jag väl erkänna. Jag vill ju inte stå ensam. ☹ Jag får nog testa ditt sätt nästa gång.
Mingel med okända, känns verkligen inte som något jag vill lägga tid på heller. Har också tre barn och kallpratar med vuxna som inte är mina vänner typ varje dag när jag lämnar och hämtar på skolan och aktiviteter. Det är ju ungefär som mingel.
Skicka en kommentar