Årskrönika

I januari fanns jag fortfarande på den gamla bloggen, och skrev lite argt raljerande om Idol-Sebastians låt som hade en text från 50-talet.

Sen kom februari och jag skrev lite om radioreklam, klagade på trötthet och var lagom bitter över min syrras nya pojkvän. Dessutom drev jag lite med familjelivsmorsorna också. '

I Mars så utvecklade jag en fortsättning på white trash-bingon och så började ålderskrisen smyga sig på.

Och i april så fyllde jag år och krisen blommade ut i full blom. Vår förskola hade en rätt kass genusföreläsare på besök och jag hade en rolig födelsedagsfest.

Maj var en upptagen månad. Jag hånade mammor med dålig klädsmak och hittade på ett nytt spel. Dessutom gjorde jag mig impopulär på jobbet. Still there.

I Juni började sommaren och jag fick lite ångest över våra semesterplaner. Och så frågade jag 118 100 om vad de tyckte om min blogg.

Sen kom juli och jag lackade ur på kd. Inlägget utvecklade sig sen till ett debattinlägg i tidningen som valsade runt i några omgångar med svar hit och dit. Och en debatt i radio med kd:s representant Lennart Bodesson blev det också. Ja.

Augusti: Jag filosoferade kring att vara mamma. Dessutom så blev jag illamående av hur en annan mamma betedde sig på bion.

Jag klippte mig i september och var ännu en gång trött på inskränkta människor. Sen så dissade jag Malin Wollin också. För första gången, men inte sista. Så det största: vi köpte hus! Vi köpte hus! Vi köpte hus! Sen så lämnade jag blogg.se för att omlokalisera mig hit, och det var ett stort steg uppåt!

Oktober kom och jävlar vad jag började blogga. Det var som att blogspot.com sporrade mig att häva ur mig än mer saker som ingen läser - för nu börjar det bli jobbigt att gå igenom allt för att hitta några saker som jag vill skriva om här. Men tja, läs om Free Range Kids om ni inte gjorde det då. Så tog jag tag i saken och bestämde mig för en blå nyans till nya vardagsrummets väggar som jag hade tjatat om i flera veckor.

November. Det var ju nyss, ni minns ju allting. Eller hur? Men tja. Inlägget om konspirationsteorier var tydligen rätt provocerande. För er som undrar förresten: nej, katten som försvann kom aldrig hem igen. Dessutom skrev jag lite mer på temat "slappaste morsan ever".

Sen december då. Det är ju nu. Känns lite dumt att ta upp något som precis är nu, men om något år när jag läser tillbaka så måste jag ju ha ett decemberexempel. Så jag påminner er om att jag hade ateistångest.


Det var året! Det finns massor jag har valt att inte ta med, och främst har jag länkat till inlägg som handlar om vad jag tycker och inte om vad jag gör. Men det beror kanske på att ni skiter fullständigt i vad jag gör och tänker, ni vill bara veta vad jag tycker om omvärlden (det är i alla fall bara då ni kommenterar.) Om jag ska följa läsarstatistiken så ska jag för att få fler läsare satsa på att vara elak och dissa andra människor. That's what ni gillar!

Men om jag ändå ska gå ifrån det allmänna åsiktsgrejset och prata mer personligt så har 2009 inte riktigt varit något bra år. Jag har vantrivts på jobbet, ålderskrisat och haft någon slags existensiell ångest. Eller, jag har åtminstone varit missnöjd med vad jag gör med mitt liv. Inte på ett personligt plan: kan man vara missnöjd med en underbar familj och allt sånt? Men karriärsmässigt. Prestationsmässigt. Tänker jag så var 2009 inte det bästa året precis.

Men nu ska jag jobba 80% och göra åtminstone något för att förbättra situationen. Alla som har några jobb åt mig (det måste ju finnas någon mer än Katrin Zytomierska som kan ha som karriär att dissa människor?) kan ju hojta till.

Inte?

Tja... gott nytt år ändå då!