Jag älskar elvaåringar*. Jag tror att jag har nämnt det förut, men de förtjänar (ännu?) ett inlägg. Elvaåringar är djupa, fina, tankfulla, toleranta, kloka och helt enkelt underbara. Elvaåringar skriver in till KP och klagar på ojämställda tv-serier, på orättvisa lärare, på taskiga kompisar och på elaka föräldrar. Elvaåringar är med i Wild Kids och har mer jävlar anamma än alla Robinsondeltagare sammanlagt. Elvaåringar för resonemang om saker som många vuxna aldrig skulle komma på tanken att tänka på.
Igår i Wild Kids skulle lag Björnarna äta fårtestiklar, hjärna, inälvor etc etc för att få en ledtråd. Gjorde de det? Självklart. Sjåpade de sig? Knappast. De åt och tuggade och mådde illa, men kämpade på. Samtidigt satt det andra laget (lejonen) och åt lyxmat på sitt hotell, och då passade en av deltagarna på att hålla ett tal till den lagmedlem som hade fört dem till seger i den senaste tävlingen. Hur kan man inte älska elvaåringar?
Hade det här varit vuxna människor, hade det här varit Robinson eller Amazing Race istället för Wild Kids så hade det varit gråt och oartikulerade utbrott över de äckliga saker de fick äta. Det hade knappast hållts fina tal och man hade sagt "fy fan vad äckligt" om att äta testiklar.
Vad säger en elvaåring?
"Det var så äckligt att min mun domnade bort. Mina smaklökar skrek på hjälp!"
Hur kan man inte älska elvaåringar?
*(Kan också vara 10-åringar eller 12-åringar, men ni fattar)
4 kommentarer:
Dessutom har elvaåringarna typ de bästa böckerna. Och underbarheten i att upptäcka föräldrarnas bokhylla.
Peter Pohl och Virginia Andrews i en salig röra liksom.
Oh to be 10-12 igen!
Åh ja! Jag var nog aldrig så beläst som i den åldern. Varvade PC Jersild med Marilyn French med CS Lewis och så alla dessa älskade av Peter Pohl.
Jag trodde att jag var den enda som läste Marilyn French när jag var elva. :-D
Äh, vad tror du egentligen? Marilyn French är väl perfekt för elvaåringar? Helt normalt! :-)
Skicka en kommentar