Världens lyckligaste dag.

Jag är motvallskärring som vanligt och påstår att den lyckligaste dagen i mitt liv inte var när varesig barn ett eller barn två föddes. Visserligen var det underbara dagar i retroperspektiv, men då var jag för upptagen med att må dåligt för att riktigt kunna ta in lyckan. Och om man ser på dagen i helhet måste jag ju tillstå att värkar och sånt kanske inte är det som ger reaktionen "tjoho vad jag är lycklig hela dagen lång!".

Nej, min absolut lyckligaste dag var vår bröllopsdag. Jag var lycklig från morgon till natt, varje sekund, hela tiden. Jag var lycklig när jag fick se min bröllopsbukett som jag hade beställt på ren chansning, jag var lycklig när jag blev så vacker i hår och med smink, jag var lycklig över hur fin min (då blivande) man var i sin kostym, jag var lycklig och rörd över hur fint min morfar och morbror hade smyckat dansbanan där vi gifte oss, jag var lycklig över hur många som hade gjort sig fina för vår skull, jag var lycklig och tacksam över det fina vädret som liksom var en rätt stor förutsättning för ett utomhusbröllop, jag var lycklig över fina tal och den underbara maten, alla glada människor, vår härliga bröllopsvals och den makalöst goda tårtan. Jag var till och med lycklig när trätrollsjäveln dunkade i min fot så att foten blev blå och svullen. Lyckligt dansade jag vidare.

Dagen då vi gifte oss var den i särklass lyckligaste dagen i mitt liv. Idag firar vi blomsterbröllop (fyra år). Låter det inte alldeles underbart fint?

(Foto av ett foto. Därför ser det så kasst ut. Vi hade en jättebra bröllopsfotograf: Sofie Engdahl)