Just sad.

Idag är jag hemma med krasslig Emmy. Själv har jag varit vaken sen klockan fyra due to slem och snor och hosta, så jag tycker att en dag i soffan framför tvn fungerar helfint. På agendan idag står: Pippi på rymmen och The Amazing Race. Vem som ska se vad får ni lista ut själva.

I alla fall, vi ska bara vara hemma. Jag ska gå och hämta Noa på förskolan sen, men i övrigt ska vi vara hemma. Varför skriver jag det här? Jo, för att ni ska förstå exakt hur patetiskt det är att jag ändå inte kunde låta bli att sminka mig. Jag ska sitta i en jävla soffa och glo på tv hela dagen, ändå drog jag fram mitt smink. Inte mycket, bara mascara och lite ögonskugga, det ska medges, men ändå! Det är väl inte helt sunt att inte kunna vara hemma utan att sminka sig?

Vet ni hur jag känner mig utan smink? Naken, smutsig och sjuk. Alltså krasslig, febrig, konstig. Jag känner mig sunkig, äcklig, trist. Det är väl inte så att jag sminkar mig när vi åker till stranden (för det räknas inte att dölja mörka ringar under ögonen) eller om jag är dödssjuk, men ändå är ju beteendet inte helt normalt.

Bilden här visar en Jättebra Förebild för Små Barn. Not. Gillar dock fjortisposen!