Häromnatten drömde jag om en kille som jag var dunderkär i under högstadiet. Jag och en kompis till hade full koll på vad han gillade, gjorde, sa. Ja men ni vet, tonårsbesatthet helt enkelt. Han å sin sida var kär i den snygga och populära tjejen i vår klass som inte kunde bry sig mindre om honom. (Sen fick jag iofs hångla med honom några år senare, när jag hade insett att kort hår och oplockade ögonbryn inte riktigt skrek "kom och hångla upp mig")
Men i drömmen då, så var vi liksom tillbaka på högstadiet eller gymnasiet och var på någon slags klassresa. Men helt plötsligt så ville han ha mig och vi blev sådär jätteförälskade som man bara är som tonåring, och satt och hånglade hela bussresan trots att hans kompisar försökte få oss att sluta. (Enligt dem dög jag inte. Inte då, inte ens i min egen dröm. Vad säger Freud om det?)
Men då, just när vi håller handen och hånglar som bäst och allt är lika pirrigt underbart som i Fucking Åmåls slutscen - då börjar min man prata i sömnen och väcker mig från min lyckliga tonårsrevival. Fräckheten! Eller rättare sagt så börjar han inte bara prata i sömnen, han sätter sig upp och börjar slå på täcket så jag kan inte ens försöka gå tillbaka till min fina dröm.
Istället får jag sätta mig upp och försöka väcka honom innan ungarna vaknar av allt oväsen. Och jag lovar, jag var bara lite extra hårdhänt.
3 kommentarer:
Hej Ellen! Jag hittade hit via Familjeliv - denna outsinliga källa till kunskap och glädje. Jag gillar dina intelligenta kommentarer där, även om jag inte håller med varenda gång. Hursomhelst - hit kommer jag ofta att återvända och läsa! Keep up the good bloggin'!
hahahaha! visst är det oskyldigt hur man liksom passar på att vara lite extra hårdhänt för man kan ju faktiskt inte rå för hur man är på natten ;)
Tack Christina! Vad glad jag blir!
Jänet - eller hur!
Skicka en kommentar