onsdag 12 september 2012

Akta tårna nu!

Jag förstår mig inte på behovet av att kalla sig för familj? Är det finare att vara en familj än att inte vara det? Det jag tänker på är när par utan barn säger att de är en familj. "Min man är min familj, vi är en familj på två." Va? Nej? Eller?

Man är ett par. Kanske makar, kanske sambos. Men familj? Jag vet inte, jag har svårt att köpa det. Och om det enskilda paret nödvändigt vill kalla sig för familj så får de ju självklart göra det utan att jag måste säga min åsikt, men vadan detta behov? Är man mer värd om man som par titulerar sig familj? Är det bättre eller finare? Eller varför behovet?

Familj för mig: förälder/föräldrar och barn. Styv-/biologiska/adopterade. Homo/hetero/bi. Poly eller tvåsamhet. Men det behövs barn för att vara en familj. För min del.

Jag vet att per definition måste det inte till barn alls för att man ska vara en "familj". Och som sagt så får ju alla kalla sig vad de vill. Jag fattar bara inte varför.



25 kommentarer:

JsN sa...

Vad har barn med familj att göra? En familj är väl en enhet?

Slutar man vara familj när barnen flyttat ut enligt din definition?

Ellen sa...

JsN - nej, precis som att jag har en familj som består av min mamma och syster tillhör mina barn familjen även när de flyttat. Innan vi fick barn var vi inte en familj. Hade vi aldrig fått barn hade jag inte sagt att vi var en familj. Vill man så får man ju självklart, men jag har svårt att se det bara.

JsN sa...

Så det krävs barn för att vara en enhet? Annars är man de ingående beståndsdelarna?

Ellen sa...

För att vara enheten familj ja. I min mening. Annars är man ett par.

Ingy sa...

Min man har valt att mer eller mindre bryta med sina föräldrar. Därför är det väldigt viktigt för honom att jag och han nu är en familj (även om det är utan barn). Det handlar inte om att han (eller jag) tycker att vi är bättre eller finare, utan det handlar helt och hållet om tillhörighet.

En tanke bara...

JsN sa...

Jag funderade på något liknande Ingy, hur tragiskt det är att enligt Ellens definition inte ha någon familj när ens föräldrar har gått bort. (om man då inte har egna barn) Att inte få ingå i en enhet!

(och jag är fullständigt övertygad om att ensamlevande excentriska tanten med alla katterna betraktar katterna som sin familj)

Ellen, det jag tror du missar i det här är att familj är ett inkluderande enhetsbegrepp som vi är kulturellt fostrade till att vilja tillhöra. Det är då väldigt egendomligt att bli exkluderad ur det på vaga tyckanden.

JsN sa...

"jo, vi var hemma på julen bara vårt par"

Det går inte. Par är inte en enhet på det viset, enheten par beskrivs alltid som sina beståndsdelar

LisaM sa...

Vem bestämmer vad som är en familj?
Varför bry sig om vad någon annan kallar sin familj?

Ellen sa...

JsN - vi var hemma på julen bara vi två skulle jag säga. Och ja, det är klart att det säkert handlar om någon slags tillhörighetskänsla, men frågan är väl då varför det varierar så himla kraftigt? Jag skulle aldrig komma på tanken att kalla mig + min partner för en familj, inte heller anser min syster att hon och hennes sambo är en familj. Jag har stämt av med flertalet kompisar som alla håller med mig i definitionen.

Jag säger inte att man inte får kalla sig vad som helst, jag menar bara att jag tycker att det är en märklig sak att lägga vikt vid. Men visst, det kan ju handla om att känna tillhörighet som du säger, men som uppenbarligen manifesterar sig så enbart för vissa?

LisaM - man får bestämma själv, det skrev jag ju. Och jag bryr mig om massor av saker, mer eller mindre. Det här är en enkel fundering jag har. Som sagt skulle jag inte säga till någon att de inte får kalla sig vad de vill, jag pratar om hur jag ser på begreppet.

Jag har bara stött på det här på nätet om jag ska vara ärlig. Och jag kan lova er att de allra allra flesta skulle förutsätta att det fanns barn med i bilden om jag sa "det bor en ung familj längre ner på gatan".

Det finns ju en anledning till att en omskrivning för att skaffa barn är att "bilda familj".

Jag tycker det är lite samma som att säga att man inte får säga "ensambarn". Man lägger in så himla många värderingar i ett begrepp och jag har lite svårt att se varför bara.

JsN sa...

Jag försöker formulera om mig. Och nu ska du i detta komma ihåg att du till skillnad från mig har väldigt kort tid mellan att vara en del av din ursprungsfamilj och att ha egna barn.

Räknar du din man till din närmaste familj, eller endast dina barn? Dvs är din man en del av din familj som individ eller enbart som dina barns far?


(och kan du inte göra någon inställning på din blogg så att den kommer ihåg en och man slipper göra inställningarna för varje inlägg)

Iseika sa...

Men Ellen, du skriver gång på gång att det är en märklig sak att lägga vikt vid. Varför gör du det då? För det är det du gör genom att ifrågasätta.

Precis som Ingy har min man också brutit med sina föräldrar. Numera har han en ny familj. Det är jag, mina föräldrar och min bror som är hans "nya" familj.

Vi har inget behov av att titulera oss som något specifikt och refererar sällan till varandra som annat än make/hustru. Jag fascineras bara djupt över varför familjebegreppet är så pass provocerande att det måste stötas och blötas och till och med berättas att andra gör "fel". Varför? Saknar man en egen familjekonstellation? Har man för mycket fritid? Varför är detta så provocerande?

Ellen sa...

JsN - jag vet inte hur man gör det? Jag ska be maken kolla på det senare för jag är rädd att sabba något om jag börjar pilla med inställningarna!

Och ja, han är en del av min familj.
Den familj som vi skapade tillsammans. Vi bildade en familj, därmed blev både han och jag en del av den. I och med familjebildningen. Jag förstår vad du vill säga, men jag håller inte med.

Om vi hade bestämt att vi inte skulle ha barn kanske jag hade sett annorlunda på det, jag vet inte. Det verkar bara vara bland frivilligt eller ofrivilligt barnlösa par jag stött på detta och det är, tro det eller ej, inte min mening att diktera vad andra får säga. Jag undrar bara varför man vill göra det. Du har svarat och jag förstår, men skulle inte göra det själv.

Ellen sa...

Iseika - jag tycker inte att det är mer provocerande än att man inte vill säga ensambarn, eller huruvida man har fött eller fått barn genom kejsarsnitt, ifall man säger frånskild eller skild. Jag fascineras av såna här saker och jag uttrycker mig ju alltid såhär.

För mig är inte begreppet "familj" bättre än att vara ett "par". Uppenbarligen finns det en kulturell vilja att tillhöra en familj som jag inte förstår mig på som gör att folk vill säga att de och deras partner är en familj. Fine, det är klart de ska göra det då! Jag skulle inte gjort det och jag kommer nog aldrig använda ordet familj om ett par, men det är ju jag.

Ni läser in att jag lägger in värderingar i det. Att det är bättre att vara en familj. Att man inte "når upp" till familjestatus utan barn. Det är NI som läser in det vill jag påpeka.

JsN sa...

Jag ska inte påstå att jag pratade om mig och min man som familj när familjen bestod av endast oss två. Däremot var han min närmaste familjemedlem redan då. Släkt är vi inte, men familj blev vi den dagen vi bestämde oss för att dela livet med varandra!

JsN sa...

Nä, Ellen, det är inte vi som läser in det, det är vi som tolkar utifrån det kulturella kontext som vårt samhälle är!

Anonym sa...

Men Ellen, du säger att "du" skulle inte kalla dig för familj om du bara var ett par. Det är givetvis sant för hur du känner idag, men om _du_ hade förlorat din ursprungsfamilj och inte hade barn skulle du kanske känna annorlunda, även om du fortfarande var "du".

Ellen sa...

JsN - jo, men om jag nu säger att jag inte menar det så, vore det då inte rätt hövligt av er att faktiskt tro mig? Sedan att det är så i samhället i stort och det är därför man upplever det så, då är det klart att jag får en bättre förståelse för det. Men jag har inte upplevt detta och tycker det som sagt inte själv.

Anonym - Om jag hade förlorat min ursprungsfamilj och varit barnlös så kanske jag hade varit en helt annan person, men jag tror att jag hade sett mig som en del av makens ursprungsfamilj då. Men då hade ju jag varit barnet i den ekvationen. Jag har väldigt svårt att se att jag hade sett bara oss TVÅ som familjen. Däremot definitivt som sagt en del av hans familj, men då är det ju barn med där också. Förstår du?

Linda sa...

Jag håller med dig, Ellen. Jag skulle aldrig kalla mig och min sambo för familj. Det låter bara fånigt, men om man vill kalla sig för det så gör det. Och jag skulle helt enkelt förutsätta att det innehöll barn i en familj. Att inte få ingå i en enhet... Det är så mycket som inte passar alla alltid, måste alla alltid ha tillgång till allting?

JsN sa...

Såvitt jag vet har jag inte påstått att du lägger något negativt i att inte tillhöra en familj? Jag har däremot påstått att vår kultur är att det är positivt att tillhöra en familj!

Men vi är något på spåret här! Du menar, som jag förstår dig, att du vore familj med din partner även utan barn via ursprungsfamilj. Jag menar att den enhetskänslan som ordet familj beskriver är något man väljer att ha oavsett om den innehåller en eller flera generationer.

Vem är din närmaste familjemedlem?

Ellen sa...

JsN - ja, i begreppet ursprungsfamilj om jag vore föräldralös och barnlös själv. I ett parallellt universum.

Min närmsta familjemedlem är mina barn. Sedan min man. Sedan min mamma och min syster och sen inga fler, de är släkt. Om jag inte hade haft min familj så hade jag haft min ursprungsfamilj. Och den tillhör jag ju alltid, och min man ser sig som en del av den familjen också. Men då är vi ju ändå fler. Och med barn. Eller, vi är ju barnen i den.

Och man kan ju självklart välja att tillhöra en familj eller inte, men jag ser väl ordet "par" som andra ser på ordet "familj" när de är två?

Men visst, innan vi fick barn så skrev jag ju upp min man på kontaktformulär där det stod "närmsta familj" osv. För det gör man ju. Men jag skulle ändå inte kalla oss två för familj, bara vi två. När våra barn har flyttat hemifrån tillhör de självklart vår familj, men om jag pratar om mig och min man då kommer jag inte säga "min familj", då inkluderar jag barnen i det. Om jag säger "vi ska fira med bara familjen" så är barnen med i det, annars kommer det heta "bara vi två".

Tahira Faye sa...

Jag håller med och har också undrat varför man säger "familj" när det bara handlar om två personer, det är ju som upplagt för missförstånd och förvirring.

Och man är ju en del av något även om man bara är två, man är ju en del av ett par.

sopheia sa...

Hmm. Nu verkar ju hela diskussionen vara centrerad till kärnfamiljslika "familjer". Om man vidgar begreppet då?

För mig, som skilsmässobarn, inkluderar begreppet familj en hel skock med människor; Min pappa, hans ru, mina halsystrar, min mamma, hennes man, min halvbror, min styvsyster. Numera även min man och våra två barn.
För att ytterligare krångla till det så har jag två mycket nära vänner, vilka samtliga i den lite mindre kretsen mina man och barn, ser som familjemedlemmar.

En av dessa är en singeltjej, med hennes mamma som enda nära släkt, och ser oss som sin närmsta familj. Är det fel???

Malinka sa...

Och jag å andra sidan tycker att familj är så mycket mer än bara mammapappabarn – för mig är det vad en del kallar släkten: morsyskon och kusiner, morföräldrar och deras syskon (och för mig är släkten mammas kusiner, sysslingar och allmänt löst folk som jag har något slags band till).

Anledningen till att folk blir upprörda över när andra försöker definiera vad "familj" är, är att det så mycket handlar om vilka man väljer att ta in i sitt hjärta. Jag hatar när folk säger åt mig att min moster inte är min moster, för att hon "bara" är gift med min morbror – jag har ju känt henne hela livet! Hon må inte vara blodssläkting men nog "hör" hon till mig?

Så du tycker att "ett par" kan ha samma omfattande känsla som "en familj", men för många känns det väldigt ytligt. För mig kan visserligen ett par vara några som lever ihop sedan femtio år, men det kan också vara min kompis Lena och hennes kille sen två veckor.

KatarinaZA sa...

Jag tänker nog lite som du, Ellen. När det bara var maken och jag, så såg jag oss inte som en familj. Pratade jag om "min familj" på den tiden, handlade det om mina föräldrar och min bror.

Idag är "min familj" jag, maken och barnen ... men jag ser även mina föräldrar och min bror som "min familj".

Måste förtydliga (med tanke på diskussionen ovan)att det är så här jag har sett och ser på det för min egen personliga del. Vilka andra inkluderar i sin familj har jag inga åsikter om. Det är upp till dem att definiera sitt familjebegrepp.

Burgschki sa...

haller absolut inte med, familj behöver varken vara begränsat till juridiska förhallanden, slaktskap eller blodsband. familj kan vara vänner, djur, partner eller vad som helst.