Instagram, baby.

Jag läste något om att på facebook är alla lyckliga och på instagram är alla snygga och på twitter är alla smarta. Eftersom jag finns på alla tre ställena är jag således lycklig, snygg och smart. Jag kan acceptera det.

Mitt instagramkonto består av bilder på barnen, trädgården och så bilder på mig. Och jag har två teman när jag ska försöka vara snygg på bilder.

Tema 1: Klipp av pannan.
Uppenbarligen gillar jag inte min höga panna.
Och jag vill inte ha lugg. Lösningen? Låt inte pannan vara med på bild!






















Tema 2: Se ut som en zombie/utvecklingsstörd barbie.
Halvöppen mun, död blick. Och eftersom jag har ett lazy eye blir det ännu bättre.

(På mittenbilden har jag gråtit i nästan ett dygn, därav de svullna ögonen som gör att jag ser lite asiatisk ut?
Notera även att... pannan självklart är bortklippt på dessa bilder också. Så klart.)

Jag älskar instagram. På riktigt. Jag tycker det är kul att dela med mig av bilder (på annat än mig själv), jag tycker det är kul att prata med folk och jag gillar formatet. Men ja, det blir "lite" pinsamt när jag ska ta något kort och min man säger "är du zombie igen?" och jag inser att jag lagt upp samma bild 500 gånger.

Jag får skylla på att jag jobbar hemifrån och inte direkt har något kul att fota här hemma. Det är väl förvisso en rätt kass ursäkt. Jag är självupptagen utan fantasi är väl bättre då.