Igår läste vi som sagt morfar prosten, och på en av bilderna är lille Anton avbildad. Med rätt långt hår, och så runda glasögon.
Noa: Han ser ut som den där... popplär?
Jag: Popular? Eric Saade? Tycker du?
Noa: Nej! Inte Eric Sadel! Den där killen. Popplä eller något sånt. Han är jättekänd! Det finns lego med honom och böcker och filmer och kläder och leksaker. Han ser ut sådär. Vet du inte vem det är, han är ju jättekänd. Han är typ en LEGEND ju!
Jag: Harry Potter?
Noa: JA! Harry Popplä!
Och då var jag ju tvungen att visa honom alla böcker jag har och berätta för honom att mamma är minsann ett Potterfan av rang. Och då ville han att vi skulle läsa dem, men jag vet inte. De första går bra än så länge, men sedan blir det alldeles för svart och mörkt. Bättre då att vänta tills han klarar av att läsa de senare också, så att inte väntan blir för lång. Sedan kom vi på att han ju också heter Harry och det tyckte han var jättecoolt. Nu har ju Noa fått sitt Harry från vår älskade morfar och inte det lilla trollkarlsunderbarnet, men det var ändå coolt. Dela namn med en legend liksom.
Dessutom ska böckerna självklart läsas på engelska, och eftersom han inte kan säga mer än "I love you" och lite ströord så blir det nog lite svårt.
Det påminner mig förresten om att jag måste se till att de börjar med engelska från ettan i skolan här ute. Jag förstår inte varför man väntar till trean med det? Jag började läsa engelska i ettan och har älskat det från första stund. Ju tidigare man lär sig desto bättre blir man ju.
5 kommentarer:
Jag drillar min unge stenhårt i "Itsy, bitsy spider" som tidig introduktion i främmande språk. Det gick bra ett tag, men nu låter det mest: "Nä, mamma, sjunga fel. Inte så."
Gör det hemma! Det gör vi med svenskan, hittar på roliga övningar och sånger och sådär på svenska åt honom.
Vi testade Harry Potter för Spike, men han var totalt ointresserad. Tove Jansson och Petrinideckarna är det enda han vill höra.
Det var kul för oss i min ålder, med Harry Potter eftersom de kom precis när vi var i rätt ålder för dem, i alla fall de första. Den första kom när jag var 8-9 och sedan blev de lite mörkare lagom till att jag var 11-12.
Här är den lokale 6,5åringen helt fast på Potter (precis som mamma sin) Vi har läst nr 1 och 2, och redan från början var dealen att han får en ny Potterbok för varje nytt skolår han börjar, precis som för Harry. Det ha köpts mycket väl. Egentligen tycker ju också jag att de ska läsas på engelska, men om han är minsta lik mig så kommer han läsa dem på engelska igen när han är mogen för det. Och de svenska äöversättningarna är rätt bra
Vi läser HP för sjuåringen nu, är mitt i tvåan nu. Så långt är det lugnt, men jag undrar hur det ska gå sedan, med Azkaban och allt.
Ska försöka ta en liten paus efter tvåan, men jag gissar att det blir svårt. Hon är oerhört inne i Potter-världen nu. Och en av bästa kompisarna har precis avslutat fyran …
Ja just det, hon har precis haft sin första engelskaläxa! Färger och veckodagar. Men hon klagar på mitt uttal: "Mamma, det heter sandej, inte sandi!"
Ja förlåt, ursäkta så jag slarvar. 80 högskolepoäng (gamla) mot halv termins engelskundervisning – ingenting! ;-)
Skicka en kommentar