Det där med prinsessor, inte fan dyrkade vi dem när vi var små? Eller gjorde ni det? Inte vi. Jag hade idoler när jag var liten, små tjejer som jag såg upp till och ville vara som. Vet ni vilka de var? Inte var det Belle eller Ariel i alla fall, även om jag kunde (kan!) varje sång i Skönheten och Odjuret utantill, utan det var följande:
Laura Ingalls
Madicken
Slut! Ja, sen blev jag ju äldre och fick andra förebilder, men när jag var liten var det dessa två. Först Madicken, sen Laura. I åldersordning alltså. Om jag ska rangordna så är Laura först. Alltid, alltid först. Laura Ingalls var nog min första och största idol. Jag kunde allt, ALLT, från böckerna. Vad alla släktingar hette, i vilken ordning de flyttade till olika städer, vad hennes ko hette, deras första hästar, deras andra hästar, vilka blommor hon tyckte om, vad hon fick i julklapp - allt!
Och ja, jag är ledsen över att jag inte stod på mig och lät en av mina döttrar få Laura som namn. Inte tilltalsnamn, men ändå. Och ja, jag är ledsen över att böckerna inte längre är lika magiska som när jag var liten. Jag läser dem fortfarande med jämna mellanrum, men de har tappat sin magiska glans. Men jag är så himla glad över att jag hade Laura som idol. En stark, modig, snäll tjej med känsla för rättvisa och med skinn på näsan. En liten fransk ponny, inte en nervös arab. Rolig och klok och med upptäckarlust. Jag tror att hon var nyttig för mig.
En sak på min "bucket list" är att besöka De Smet i South Dakota och se hennes hem, gå på museum och vandra i hennes fotspår. Någon dag så.
(Obs! Den äckliga tv-serien har absolut inget med böckerna att göra. Bara så att ni vet.)
6 kommentarer:
EXAKT det där tänkte jag idag när jag gick hem från jobbet. Går förbi en förskola och där hörde jag en lärare säga något om prinsessa och jag tänkte för mig själv att inte sjutton var det så stor fokus på prinsessor när jag växte upp. Prinssessor, det var Viktoria och Madelene och de såg ju ut som vanliga människor ju.
enda jag kan komma på är kitty detektiven. o såklart ngn av jessica och elisabeth wakefield. suck, hjärndött.
Min förebild var Modesty Blaise. Jag läste pappas Agent X9 och tyckte att det var mycket mer spännande än Disneyprinsessorna ;) Däremot gillade jag ändå Disneyfilm när jag var liten, men jag hängde aldrig upp mig på prinsessorna direkt. Jag identifierade mig oftare med andra karaktärer.
Georgina i femböckerna var min hjältinna. På gott och ont eftersom hon hellre ville vara en kille.
Några prinsessor har jag aldrig sett upp till men boken "En liten prinsessa" (föräldralös godhjärtad och trallande flicka vanvårdas på barnhem och hittar tillslut sin ofantligt rike far) påverkade mig djupt.
Åh, jag älskade, verkligen ÄLSKADE, böckerna om Laura Ingalls. Tycker dock inte de förlorat så mycket glans, läst till exempel Den långa vintern bara för något år sedan och tycker fortfarande att den var lika bra. Nu blev jag sugen att gå till bibblan och läsa den igen.
När hunden dog hoppades hoppades hoppades önskade och bad jag att det där "Wilder" som stod efter Ingalls betydde att historien var påhittad. Grät massor.....
Skicka en kommentar