tisdag 9 oktober 2012

Saker jag ogillar med mitt jobb.

Vad gör jag egentligen? Jag vet inte hur tydlig jag har varit med det? Jag skriver. Jag har eget företag och skriver artiklar och reportage och texter till broschyrer eller hemsidor eller tja... allt som behöver text. Det gör jag.

Och mitt kontor ligger i vår utbyggnad. Där huserar jag om dagarna och trivs rätt bra. Jag lyssnar på den musik jag vill, jag pratar med folk på twitter och facebook för att inte känna mig ensam och jag behöver inte klä på mig ordentligt förrän framåt eftermiddagen. Men det finns så klart saker jag ogillar också. Som till exempel:


  • För tillfället är elementet på mitt kontor trasigt. Det innebär att mina händer blir så kalla att de liksom förlorar lite av rörelseförmågan. Det är irriterande. Och kallt.
  • Jag har ingen att luncha med. Ibland sätter jag på något avsnitt av någon serie och äter en nutrilettbar framför den, men det är ju inte riktigt samma sak som att äta varm mat och faktiskt umgås med någon.
  • Att stryka i en färdig text. Just nu är jag klar med en artikel som ska ligga på 7000 tecken och den är på 8300 tecken och jag tycker att alla behövs. Hatar att döda mina älsklingar eller ens mina bekanta.
  • När jag måste sälja in jobb. Det är skitjobbigt att ringa runt, gå på mingel och möten när man är så pass osocial och blyg som jag är. Skitjobbigt, I tell you! Jag drömmer om att kunna anställa någon som bokar in jobben åt mig, så bara skriver jag. Drömmen!!
  • Att det är så enkelt för mig att flytta på mina saker. Jag åker till vårdcentralen och fixar skolfoto och allt sånt och får sen sitta på kvällen och jobba. 
  • Att jag inte precis är rik. Eller tjänar bra. Eller tar ut en lön alla månader. Men det rättar förhoppningsvis till sig när jag har hållit på ett längre tag. Och kanske blir lite bättre på att inte hata att sälja in jobb. Ja.
  • Det är svårt att blogga och skriva på böcker när jag skriver hela dagarna. När jag jobbade med annat blev bloggen enda stället jag kunde skriva av mig och då var det åtminstone lite action här. Nu är det dödare än dött och jag irriteras. Men vet inte riktigt hur jag ska komma vidare.

Saker jag älskar: att inte ha en chef, att bara bli bedömd utifrån det jag presterar - inte hur bra jag är på att prata med de andra i fikarummet, att kunna disponera tiden fritt och att jag får skriva. Så klart. 




9 kommentarer:

G.G.M sa...

Oj vad jag känner igen mig. F.ö tycker jag att du har världens skönaste blogg, så den behöver du inte ha dåligt samvete för.

Malinka sa...

Men min kära, du kan ju äta varm mat framför tv:n! Gårdagens rester, till exempel. Blir det inga rester, laga mer mat! (Jag har sån pli på make och barn nu att de tittar i middagskastrullen innan de tar det sista och frågar om jag ska ha till lunch.)

Det där med den flexibla arbetsdagen är svårare. Men det är (varning för klyscha) bara att bestämma sig. Jag jobbar inte längre på kvällarna eller på helgerna, så då kan jag inte ordna saker på vardagsdagarna. Och så bokar jag in i kalendern sånt som ändå måste göras, och passar på att göra flera såna saker samma dag så det inte blir så mycket spring. Just do it! Or rather: just don't do it.

JsN sa...

Malinka, har du lyckats missa att Ellen inte äter rester?

Ellen sa...

Tur att någon har koll, JsN! ;-)

Ia sa...

Jag HATAR att sälja in mig själv. "Hej, anlita mig för jag är så jävla bra och trevlig (så mycket mer speciell än alla andra som ringer) och du viiiill egentligen ligga med mig men det vill inte din fru att du ska, så därför ger du mig en veckas jobb istället.."
Eller hur det nu går till.

Men det blir (efter ett år (plus ett år för massa år sen) lättare med tiden. Det är ju inte jag som person som ringer och är självgod, det är min arbetsuppgift.

Malinka sa...

Äter inte rester?! Eh, ja, det hade jag missat. (Vad du är krånglig, Ellen!) Men för böfvelen människa, en portion mat är väl en portion mat, oavsett är den tillagades?

Nu ska jag fan skriva ett irriterat blogginlägg och klaga på alla dumhuven i min omgivning som har principer som går ut över dem själva, och som tror att en nutrilettbar är en lunch. ;-) :-*

Ellen sa...

Men Malin, det är ingen princip. Jag äter rester om jag kan få ner dem, som till exempel lasagne eller pizza eller gryta. Det funkar! Men oftast kan jag inte äta resterna och då orkar/vill jag inte laga mat och en bar blir perfekt. Jag gillar bars, det är inte det.

Anonym sa...

Men vad menar du men "kan"? Alltså, varför skulle du inte kunna äta resterna? *försöker förstå*

Ellen sa...

Anonym - jag tycker att det är så vansinnigt äckligt med uppvärmd mat (typ pasta, potatis, kyckling etc) att jag får kväljningar när jag försöker äta det. Vissa saker går som sagt jättebra, men det mesta gör inte det.