"Det är så fint, den där dekorationen jag har gjort i vardagsrummet. När jag kommer in där och ser hur fint det är så svimmar jag nästan och tänker "åh vad fint! Vem har gjort det här?" Sen kommer jag ihåg att det är jag och då blir jag nästan snurrig för det är så otroligt vackert."
Eller som häromdagen, när samma femåring började gråta när några skolbarn sjöng en sång. "Det är så vackert så jag måste gråta."
Jag dör en smula varje gång.
2 kommentarer:
Min sexåring började gråta av Minimello-finalen, när alla var med och sjöng tillsammans. "Det är så fint att jag gråter!" snyftade hon.
Sin mor upp i dagen.
Ha ha. Ja, det är jag och Noa som sitter här hemma och storgråter till saker. Emmy hakar på när det är sorgligt på riktigt, men oftast är det Noa och jag som bölar åt allt möjligt. Skönt att inte vara ensam.
Skicka en kommentar