(Först och främst: jodå, jag har massor att göra. Men man måste ju få ta en paus ibland och fundera över triviala ting som renovering, tapeter och typ...The Amazing Race också. Eller hur?)
I alla fall då. Jag har svårt för vita hem. Det kan vara fint hos andra, men eftersom vi varken är pyssliga, inredningskunniga eller särskilt stiliga (eller välstädade) av oss blir det bara sjaskigt där vi bor. Dessutom får jag en känsla av att bo på ett sjukhus, och det vill man ju gärna undvika.
Så vi kör på mönster istället. En masse. Mönstrade tapeter, tapettavlor och mönstrade mattor. På tapetfronten dominerar Josef Frank. Och då menar jag dominerar. I lekrummet, i vårt sovrum och snart i köket. Frågan är nu bara om treans sovrum också kan få en vacker, sprudlande mönstrad tapet.
Josef Frank-tapeter i fyra av fem rum. Hot or not?
Rummen går inte in i varandra på något sätt. Men visst, sitter man i en viss vinkel i sovrummet så ser man ut i köket, men i övrigt så är de inte anslutna till varndra så att tapeterna krockar.
Vad säger ni?
(Den här har vi i sovrum och lekrum. Den här ska vi ha i köket. Och den här vill jag ha i bebisens rum.)
4 kommentarer:
Det finns inget som heter för mycket mönster ;-)
Josef Frank kan det aldrig bli för mycket. Vi har Eldblomman i vår hall & Paradiset i svart i köket, it is fab & jag vill bara ha mer! Snart ska det bli en stor J.F.-tygtavla i vardagsrummet också, makens julklapp!
De två första är galet fina, den tredje säkert också även om jag inte föll pladask för den. Men för mycket mönster har jag svårt att tro att det kan bli, när det är så snygga mönster det handlar om.
Äckligt snygga!!!
Vi är olika, så är det.
Endast under pistolhot kan jag tänka mig att bo ihop med en Josef Frank-tapet.
Jag tänker tvärtom: eftersom jag inte är pysslig och städlig utan gärna får lite kaos ikring mig så ska jag inte dessutom kombinera det med bråkiga tapeter.
Fast taget var för sig så tycker jag alla mönstren är snygga. Och så tycker jag att man kan få ha det som man vill ha det.
Skicka en kommentar