På twitter hamnade jag häromkvällen i en lång utläggning om min mage, och därmed mitt förhållande till mat och ätande. För det är inte bara kräsenheten som påverkar det jag äter. Det vore ju för lätt.
Jag tål inte kolhydrater. Eller så kan man säga att det är fruktsocker jag inte tål, även om det inte stämmer helt och hållet. Eller så kan man göra som läkarna och klumpa ihop mina besvär till samlingsdiagnosen "vi vet inte vad du har, så vi gör ingenting åt det"; IBS.
Oavsett vad man kallar det så innebär det att jag inte har en fungerande mage. I stora drag ser min vardag ut ungefär som när normala människor är magsjuka. Flera gånger i veckan reagerar jag på mat jag ätit på så vis att jag får springa i skytteltrafik till toaletten med smärtsamma magkramper, jag får ligga illamående på soffan och kallsvettas och jag måste i princip alltid veta var det finns en toalett. Eller så kan jag ju springa omkring i Rom i 28 graders värme och panikslaget försöka hitta ett ställe som har toalett att låna ut. Sånt händer ju också.
Det finns ingen logik i vad jag tål eller inte tål - tro mig, jag har hållt koll. Ibland reagerar jag på pasta, ibland inte. Ibland reagerar jag på pizza, ibland inte. Fullkorn går sällan ner, godis har jag aldrig haft problem med, kolhydratschocken till trots, men jag har nog aldrig kunnat äta ett äpple utan att få ont. Plommon kan jag däremot vräka i mig lika mycket, eller lite, som alla andra. Ja men ni fattar - det går inte att undvika livsmedel eftersom det inte finns något mönster. Om jag inte äter lchf då. Då fungerar magen.
Det här är ingenting jag pratar om, för vem vill prata om tarmar och magen? Ingen, så klart. Så jag kanske ibland nämner att jag har IBS, men bara min närmsta familj vet om den fulla vidden av mina problem.
Ja, men ät lchf då! kanske ni tänker? Ja, varför gör jag inte bara det? Om jag inte tål kolhydrater vore ju det vettiga att utesluta dem ur kosten helt och hållet, eller hur? Ja, det låter ju logiskt. Men nu är ju min kropp den studie i fuck ups som den är, så självklart kan inget vara så lätt. Min kropp är nämligen överkänslig mot fett också. Se på den liksom! Jag har opererat bort min gallblåsa för några år sedan och om jag äter lchf för länge så krampar mina gallgångar. Och då tar jag hellre lätt magsjuka flera gånger i veckan. Lägg sedan till att jag i tio år "ständigt" (dvs i tanken om än inte i handling) har bantat och räknat kalorier, så förstår ni ungefär min matsituation.
Man kan säga som så att kräsenheten är knappast mitt största problem när det kommer till ätande helt enkelt.
Ibland vore det så otroligt skönt att ha några allergier att skylla på. Jag skulle vilja säga "jag tål inte" och sedan vara klar med det. Jag skulle vilja ha en klar lista på saker jag kan och inte kan äta. Fast helst av allt skulle jag vilja vara som alla andra och kunna äta det mesta och må bra av det. Men det vore väl att begära för mycket.
9 kommentarer:
Jag har också fått diagnosen IBS och mår ungefär som du nästan jämt. Jag är (ursäkta språket) så in i helvete leds på fanskapet att jag ibland låter bli att äta för att slippa oroa mig över hur magen kan tänkas reagera just den dagen. Synd bara att jag dessutom är en sån där människa som är yr hela tiden, vilket förstås inte blir bättre om jag inte äter. Suck.
Sök hjälp hos en dietist.
Alltså du har säkert redan kollat, man jag har också haft mycket problem med min mage med illamående/kramper etc. Och det som hjälp ganska bra för mig är att följa lösliga/olösliga fibrer. jag tål alltså inte olösliga så bra, vilket är fullkorn, äppelskal och annat. Havre tål jag (är lösliga fibrer). Googla! (om du är intresserad alltså) Jag undviker också laktos, men det är ju olika för olika IBS:are.
Anna - ja, det gör ingen större skillnad för mig. Eller jo, olösliga fibrer är värre. Men i övrigt finns det inget direkt mönster.
Eftersom jag har tänkt på det här rätt mycket de senaste dagarna kom jag ihåg att mina magproblem helt försvann när jag blev gravid med Noa. De kom tillbaka först när jag blev gravid med Emmy, och under tiden jag var gravid med Majken var de värre än någonsin. Jag vet inte om det alltså kan ha något med könshormoner att göra på något sätt? Noa är ju en kille och kanske orsakade det att det blev någon slags balans, som sedan Emmy förstörde och så Majken ännu mer?
Jag vet inte, men jag inser att det kanske är värt att stå på sig och kräva mer svar än "det är nog IBS" från läkare.
Åh vad jag känner igen det där. Jag tål inte helle för mycket kolhydrater, speciellt i sockerform, det vill säga godis. Det här med fett är också ett gissel, se det går inte ner i för stora mängder. Speciellt inte om det är mjölkfett. Här är det tvärnej till sås på äkta grädde. Jag har också rekommenderats LCHF, provat och insett att fettet förstör inte bara magen som vanligt. Den gav mig magkatarren från helvetet också.
Som av ett trollslag hände något för ett drygt år sen. Jag förändrade ingenting, men plötsligt höll sig magen i schack. Nej, jag kan inte äta grädde eller fet crème fraiche men magen freakar inte ur i tid och otid.
Men magproblem är ett jäkla otyg!
Har du provat att ta laktobakteriedroppar (probiotika) på regelbunden basis? Det kan hjälpa, men man måste hålla på åtminstone några veckor. 5 droppar om dagen, smakar inget. Kan inte skada dig, så det kan vara värt ett försök.
Anonym - jag får väl försöka!
Jag kan starkt rekommendera Inolaxol!
Jag led i många år av IBS/Kolon irritabile och har utförst de flesta undersökningar av magen, allt från ultraljudsundersökning av magen, test av gluten, laktos till gastroskopi. Till slut konstaterade läkarkåren att du har IBS och du får testa dig fram tills du hittar en kost som passar dig.
Jag accepterade detta några år men gick sedan till den husläkare jag har idag. Han sa att vi testar först Inolaxol och funkar inte det så kan man testa medicinera med anti-depressiva mediciner som även har en tarmlugnande effekt.
Vid IBS så har men en tarm som är överaktiv. Den arbetar hela tiden men om den inte är fylld med något så får du problem med löst eller hård mage.
Inolaxol är ett bulkmedel som fyller ut tarmen och gör att den fungerar bättre.
Det här låter som en reklakampanj men min livskvalitet har verkligen förbättrats sedan jag började med Inolaxol! Jag har pulverformen som jag strör över en tallrik fil på morgonen, det smakar inget vidare men det är absolut värt det!
Hälsningar
Maria i Kalmar
Här är en till som känner igen sig! Och har också ett tips som hjälpte mig för några år sedan, nämligen pulvret Sunwic (jätteskumt namn, låter som en charterresearrangör typ). Tror det har liknande funktion som det Maria tipsar om, som bulkmedel. Det fick iaf min knasmage att skärpa till sig och för första gången i mitt liv bli regelbunden till exempel.
Skicka en kommentar