Jag får obehagsrysningar varje gång jag lyssnar på till exempel Christer i P3, när människor ska ringa in och berätta saker. För vad är det egentligen för muppar som ringer? Ungefär så här låter det alldeles för ofta:
- Hej, du hade en historia om något konstigt du åt när du var liten?
- Ja...
- Vad var det då?
- Maskrosrötter.
- Ojdå!
- Ja...
- Varför gjorde du det då?
- Vet inte...
- Tyckte du det var gott?
- Nja...
-...
-...
- Vad sa dina föräldrar då?
- Vet inte...
- Jaha, tack för att du ringde och berättade!
- Ja...
- Ha en bra dag!
- Ja... förresten!
- Jaa?
- Ni pratade ju förut om någon som åt blommor?
- Ja?
- Ja, ibland slank det ned en maskros också, och inte bara roten.
- Jaha.
- Ja...
- Som sagt, kul att höra från dig. Ha en bra dag!
- Ja...
-...
-...
- Hejdå!
- Hej...
Alltså, så här är det: folk bryr sig EGENTLIGEN inte om att du åt maskrosor. Inte om du inte kan berätta det på ett kul och rappt sätt. Och det är fler som ringer in och har roligare saker att berätta, så take a hint när programledaren försöker avsluta samtalet goddamit!
Jag tycker så synd om de stackars programledarna som säkert vill skrika "ingen vill veta var du köpt din tröja" åt de jäkla miffona som inte fattar programmets upplägg, utan tror att alla som lyssnar på riktigt bara ville veta just att de åt maskrosor när de var barn, eller vad det nu var.
Om jag någon gång har ett radioprogram ska det inte vara ett dit folk kan ringa in i alla fall.
3 kommentarer:
Jag och en kompis åt varandras sårskorpor. Jag brukar aldrig få berätta mer än så... Folk vill inte höra mer. De är så känsliga.
Du ska vara glad att de inte försöker hälsa i direktsändning också.
"Förresten, och så vill jag hälsa till min avdelning på bruket/min gamla faster/tjejerna i gänget"
Då dör jag ofelbart skämsdöden...
vad är det för fel på att hälsa?
För övrigt stör jag mig mer på de som är med i Fredagsflirten, att de alltid ska svara så jävla mjäkigt på frågor. Och att alla är 'spontana och glada'
Skicka en kommentar