Ifall någon hade sagt till mig för ett halvår sedan att jag inte bara frivilligt skulle ge mig ut och springa en lördagsmorgon, utan faktiskt se fram emot det också, så hade jag legat på golvet och kippat efter luft av skratt.
Men tja... så är det. Det känns lite som att jag sviker den person jag varit i 28 år, men när man blir gammal ska man väl utvecklas och allt sånt? Jag tror att jag har läst om det någonstans. Man utvecklas och blir blasé. Spännande!
2 kommentarer:
Tarelugnt... det går nog snart över ;-)
Ja, jag hoppas nästan det. Vem är jag liksom? Ska jag börja köpa vita t-shirts för 599 kronor på Filippa K nu också?
Skicka en kommentar