(Inlägget igår var det 350:e inlägget här. Det känns lite vanvördigt att det var ett småtråkigt skämtinlägg utan riktig poäng. Å andra sidan känns det som att det är rätt talande och typiskt för den här bloggen.)
Idag har jag gjort Malmö by day. Skavsåren får mina tår att krypa ihop och ligga i fosterställning och gråta, men i övrigt har jag haft det trevligt. Det är lite tokigt här nere dock, alla pratar skånska. "Tur att någon som pratar helt dialektfritt kommer ner och lär dem hur det ska låta", sa jag. "Ha ha" sa min kompis. "Om du står i en hiss och trycker på knappen och ska säga det i imperfekt så säger du att du...?" sa min kompis. "Att jag tröck på knappen" svarade jag.
Ni ser, helt dialektfritt!
1 kommentar:
my god. du lever alltså i samma vanföreställning som min kära man. han pratar nämligen också helt dialektfritt.
och solen är grön och grisar kan flyga.
Skicka en kommentar