onsdag 7 april 2010

"Ålder är bara en siffra"

Det som alltid förundrar mig i diskussioner om unga föräldrar är det att alla verkar tro att alla är likadana? Ni vet, någon trettioplussare kommer med argumentet "Men tänk på allt ni missar! Ni kan inte vara ute hela natten i en storstad, ni kan inte släppa allt och resa runt för nästan inga pengar i flera år, ni kan inte knarka i Amsterdam, ni kan inte åka på festivaler och knulla runt!" Om vi nu förutsätter att de har rätt, att det är sant det de säger (vilket det needn't be, om man säger så), så tycker jag ändå att de missar en väsentlig poäng:


De som planerat skaffar barn tidigt skulle antagligen inte ha gjort allt det där ändå. 

Något är lite knas i samhället när alla förväntas vilja vara helgalna mellan 20 och 30. Det tas väldigt lite hänsyn till allas olika personligheter när man slänger fram allt man själv vill göra/har gjort, och förväntar sig att det är något som ska intressera alla. För många är det så att de ändå sitter hemma med sambon i lägenheten varje helg och är fullkomligt nöjda med det. Ett barn är då inget som är ivägen, som förhindrar, som förstör (sic!) utan något som enbart berikar. Det må vara främmande för dessa backpackande festprissar, men må så vara - det är ändå sant. Många unga lever familjeliv långt innan de har fått barn, och det är ofta just dessa unga som väljer att skaffa barn tidigt. Svårare än så behöver det inte vara.

För många handlar valet om att leva ett stilla liv utan större utsvävningar utan barn eller att leva ett stilla liv utan större utsvävningar med barn. Och om man kan välja, om man har förutsättningarna - varför i helskotta ska man då välja bort det absolut finaste, bästa, största, underbara, härliga som finns? Bara för att?

Själv har jag tågluffat genom Europa som tjugoåring. Det låter väl som ett perfekt upplägg för att vara fri och vild och galen? Tja, de senaste kvällarna blev nog när vi tittade på repriser av "Vänner" i vårt lägenhetshotell i Dubrovnik. Vi var inte onyktra en enda gång under resan, och det galnaste var väl i princip alla märkliga tågresor. Vi hade supertrevligt och det var en härlig upplevelse, jag vill liksom bara illustrera lite att det där med "de vilda åren som tjugoåring" inte riktigt passar alla.

Sen har jag också druckit mängder av GT och dansat till klockan fem på morgonen på en kitschig gayklubb i Berlin. Men det var efter jag blivit tvåbarnsmamma...

2 kommentarer:

leos mamma sa...

jomen förstår du, det är ju tecknet på att du inte var mogen för barn helt enkelt. för då har man ju inget behov av att klubba till morgonen längre.



för att använda lite familjelivslogik ;)

Amanda Duregård sa...

*gilla*