...

Jag skrev ett inlägg igår som jag är så jäkla osäker på om jag vågar publicera. Det får mig att framstå i ännu sämre dager än andra inlägg och jag vet inte om min image håller för det. Tänk om jag hade varit en sån där supermamma som alltid hade exakt rätt kläder till barnen, köpte windstoppers (jag vet inte ens vad det är?) och fyra olika overaller till barnen - då hade jag kanske kunnat unna mig att bjuda på mig själv lite mer. Då hade ju folk ändå ryckt på axlarna och bara "ja, ja men med tanke på hur dyra gummistövlar hon köper åt barnen så är hon ju ändå perfekt". (Apropå det så har vi råd med didrikssonoveraller och tretornstövlar och skitdyra ullunderställ men det är någon slags principsak för mig/oss. Man betalar inte en tusenlapp för en overall som växes ur på en säsong, oavsett hur mycket man får för den på tradera sen.)

Eller om jag hade varit jättelyckad karriärsmässigt, skrivit flera böcker, blivit forskare, varit sådär tiptoppad som bara ett få par människor blir - nemas problemas.

Men jag vet inte riktigt. Det känns som att jag ligger på minus inom så jävla många områden att jag inte riktigt mäktar med att outa precis hur småsint och jävlig jag är innerst inne. Vi får se.

Jag vill ha lite kommentarer, jag behöver lite love and affection nu. Så jag slänger in en brasklapp av den sort som brukar generera kommentarer: gud vad trött jag är på alla pretton som gör en stor sak av att hata marabouchoklad. Fine, ni behöver inte gilla det! Men låt mig få älska min "kokosfettindränkta sockerbomb som bara låtsas vara choklad" ifred! Godast är Digestive. Eller Apelsinkrokant. Eller hederliga "vi är neutrala"-nöt och mjölkchoklad. Det är i alla fall gott, till skillnad från alltför bitter mörk choklad som bara sticks på tungan!