fredag 30 april 2010

En kort sekund av panik.

- Vi har hittat dig på nätet! sa en av grannarna som vi stötte på vid valborgsfirandet.
- Va? Var? fick jag ur mig lite panikartat.

Sen blev det lite skämt om nakenbilder eller vad var jag rädd för, innan det kom fram att det var på Styleroom de hade hittat mitt fotoalbum. Sen tittade de lite konstigt på mig och fattade inte alls varför jag reagerat som jag gjorde. Men herregud, tänk om de hade hittat hit? Jag vill ju så gärna verka normal inför mina grannar, de har ett barn som är 2 år yngre än Emmy, de är i vår ålder. Jag vill inte skrämma bort dem än. Snälla snälla gör så att de inte hittar hit, tack?

"Men varför har du en blogg om du inte vill att folk ska läsa den då?"
Jo men asså, folk får läsa den. Men inte folk som känner mig, då blir det så jobbigt och min man skäms för mig och jag måste tänka på vilka kompisar som läser the Secret, vilka som inte delar föräldraledigheten, vilka som gillar Malin Wollin och what not - för jag vill ju inte riskera att folk ska bli sura. Snälla bli inte sura?

4 kommentarer:

Maja-Lisa sa...

hahaha, känner igen mig till tusen, exakt så är det! :)
hittade hit häromdagen, har skummat igenom bloggen lite, tror jag kommer titta in här med jämna mellanrum och få mig ett gott skratt åt klockrena funderingar :)

Veronica sa...

Det låter jobbigt att ha en sån öppen blogg. Även om jag inte håller med om allt du skriver finns det ingen anledning att bli sur på dig. Blir någon verkligen det av det du skriver härinne? Alltså, jag menar utav de som känner dig utanför nätet. Sedan förstår jag inte riktigt varför Pelle ska skämmas för dig. Det är ju du som får stå för det du skriver, inte han. :-)

Anonym sa...

Din blogg är bra!!! Superbra och du skriver aldrig något onormalt eller korkat, bara smart. Inget att vara rädd för, be proud girl! Jag hade gärna känt dig irl./AP

Ellen sa...

Veronica - nej, det är inte så jobbigt egentligen. Det är väl mest att jag vill att folk ska lära känna mig på riktigt innan de läser bloggen, för då fattar man ju att jag är snäll och rar i verkligheten. ;-) Det som är jobbigt är väl när mindre önskade personer (läs: surkärringarna på jobbet) hittar hit. Människor som jag inte vill ha i mitt liv vill jag ju inte ha här heller, men sånt kan man ju inte styra över. :-)

AP - tack så mycket! :-)