Den guldporten som var förtrollad. (lååångt)

Jag har tittat igenom mina gamla minnessaker. Det är skolkataloger, skolböcker och kort och what not. Två saker slår mig: 1. Fan vad smal jag var. Hur kunde jag DÅ klaga på att jag var tjock? Otroligt. 2. Fan vad ful jag var. Alltså, jag hade inte upptäckt att det där med att noppa ögonbrynen faktiskt har en poäng, och att kort hår inte riktigt var min grej - särskilt inte med tanke på att jag hade kinder som en bulldog.

Men nu skulle jag inte dissa mitt utseende, utan ni ska få något mycket roligare. En spännande fantasyhistoria, skriven av Ellen, 10 år. Jag skriver ner den precis som den står, så alla eventuella stavfel tillhör Ellen 10 år, inte Ellen 25 år. Ok? Så, jag presenterar:

Den Guldporten som var förtrollad

Tuut! Bilisten tutade ilsket på Melissa (Hädanefter kallad Liss). Hon skyndade sig över vägen. I skolan hade de retat henne igen för att hon var spansk. Men den här dan gör det inget. Sedan hon hittat nyckeln som låg i en byrålåda, lever hon som i en skön värd. Hon måste hem och försöka lista ut vart den går. Hon letar hela dagen utan resultat. På kvällen läste hon en bok om lönndörrar och hon visste var hon skulle leta imorgon. Nu kom mamma in.
-Liss, Pappa och jag måste åka till stan imorgon. Vi är borta hela dan.
Utmärkt! Då kan jag leta mera tänkte hon.

Nästa dag hade de halv studie-dag. Så efter skolan letade hon på varje sten i sitt hus efter ett nyckelhål. Till slut gav hon upp och satte sig för att vila. då kände hon att tegelstenarna var ojämna. Hon sköt undan en av stenarna och tittade ner genom hålet. Där fanns en trappa. Hon gick nerför den och hörde hur öppningen stängdes. Hon kom till en guldport. Hoppas nyckeln passar, tänkte Liss.

Hon satte i nyckeln och vred om. Dörren gled sakta upp. Först blev hon bländad av allt ljus. Men sen såg hon att det var en dal. Det fanns massor av fruktträd och allting var alldeles ljust. Där var det sommar och alla blommor blommade. Barn sprang omkring och lekte. En pojke och en flicka sprang fram till henne och sa: Hej! Vill du leka med oss?
Ja gärna sa Liss. Jag vet, vi går till mamma och frågar ifall vi får gå på utflykt, sa pojken.
Flickan sa: Jag heter Lina och det här är min kompis Kim.
Jag heter Melissa men kallas för Liss, sa Liss. Då gör vi det också, sa Lina och Kim med en gång.

Vart bor ni, undrade Liss. I det mellersta slottet Tara, sa Lina. du förstår, hela släkten bor i ett slott inte i varsitt hus. Är ni....? Ja det är vi, vi är kusiner. Nu är vi framme. det här är min mamma sa Kim. Mamma, det här är Liss. Hej Liss. Hej. Mamma får vi gå ut på picknick? Ja, men gå inte för långt bort. Nejdå mamma. Vi går in och gör iordning en picknick-korg. Gör det. Nu ska vi se. Vad vill du ha Liss? Vad finns det? Det finns: korv, pannkaka, melon, grapefrukt, bananer, smörgåsar och kakor.
Hurdana kakor?
Pepparkakor och mariekex.
Jag tror jag vill ha två pannkakor en melon, en smörgås och sju kakor.
Vilka kakor?
Pepparkakor. Vad ska ni ha då? Frågade Liss.
Vi tar det samma svarade Kim. Hejdå nu går vi ropade Lina. Vart ska vi gå? Frågade Liss. Vi går till vattenfallet svarade Lina.

Voff! En liten hund skuttade fram. Hej Buster!
Vem är Buster? Frågade Liss. Det är Linas hund svarade Kim. Nu är vi framme, sa Lina.
Åh! Vad fint. Ja visst är det. Det här är önskningarnas dal.
Är det? Frågade Liss. Ja, fortsatte Lina. Du får vara här till klockan halv sju i tre dar. När du går hem så får du önska dig någott. Vad roligt! Sa Liss.

Nu fikar vi sa Kim. Hit med mina pannkakor! Ropade Lina. Dina? Du tog väl inga, skrek Kim tillbaka. Alla tog ju samma, fick han som svar. Efter ett tag var allt uppätet.
Du måste nog gå hem nu. Får jag önska något nu? Du måste först gå till porten. Gå? Jag springer.

Nu var hon framme vid porten. Ställ dig i mitten och önska. Ja ja, Lina.
Jag önskar att de slutar mobba mig, sa hon. Plask! Usch! Vad blött. Det regnade rakt på heenne. Hade det varit en dröm? Nej tegelstenarna var i sär, hon tittade ner och såg trappan. Hon sköt ihop tegelstenarna, tog nyckeln och gick in.

Liss!! Var är du? Det var mamma som ropade. På mitt rum! KP har kommit! Vad bra!
Här har du! Tidningen landade på sängen bredvid henne. Vad du är glad då. Mamma, har vi några chips? Ja faktiskt. Jag får dom? Okey då. Hon vände för att hämta chipsen. I dörren vände hon sig om och sa: Liss, du måste gå till skolan imorgon. Visst, inga problem.
Jag förstår mig inte på dig. För en vecka sen skolkade du ju.
Vem har sagt det? Frågade Liss. Din fröken. Himla skvallerbytta!
Nu går jag och hämtar chipsen. Tack, mamma!
Hon låg och kollade i tidningen ett tag innan och gick och la sig.

Riing! Liss, upp med dig! Klockan är åtta!
När hon var på väg till skolan, undraade hon ifall de skulle mobba henne. det var det ingen som gjorde, men ingen pratade med henne heller. Efter skolan sprang hon hem. Hon upptäckte att hon hade glömt nyckeln inne så hon la ner väskan bredvid trappen och gick till guldporten. Hon öppnade den och gick in.

Voff! Hej Buster! Var är alla? Titta, det såg ut som Lina! Lina!
Hej Liss.
Vart är alla?
De är och badar. Kom nu.
Men jag har ingen badräkt.
Du kan få låna en av mina. kom nu de väntar på oss.
Okey.

När de hade badat ett tag åt de en härlig matsäck och sen spelade de pingis. de lekte och spelade pingis om varannat. Till slut frågade Liss: Varför gjorde vi inte det här igår?
Dels för att vi ville visa dig runt och dels så fyller Kim år idag. 12 år sa hon.
Det fyllde jag för en månad sen. Nu ska vi äta tårta. Sa Lina.
Åhh prrinsesstårta! Pax för rosen, ropade Lina.
Gärna för mig, sa Kim.

När alla ätit två bitar tittade Liss på klockan. Oj! Klockan är snart halv sju. Skynda dig då! Ropade Kim. Jag ska. Hej då. När hon stod i porten önskade hon att hon skulle få en vän.
Hon var ivrig att gå till skolan nästa dag. när hon kom fram kom det en flicka till henne. Hej. Vill du följa med mig hem nån dag? Gärna!
Vad heter du? Therese.
Och du heter Liss? Rätt!
Riiing! Vi går in nu.

Idag så är det så att ni ska ha mig istället för eran ordinarie magister. Jag heter Ida Ryd. Och jag tänkte ändra på era bänkgrupper. JAAAA!
Då gör vi så. Vi försöker göra så alla blir nöjda. Först vill jag höra vad alla heter.
Två lektioner senare satt alla på sina nya platser. Therese satt brevid Liss. Til mat fick de köttfärssås och spagetti. Liss och Therese hade ett eget bord. Efter skolan sprang Liss hem. Hon gick ner för trappen och gick in genom porten.

Liss! Någon har rövat bort Lina!
Nej! Vad ska vi göra?
Följa efter så klart! Kom nu! Här är några spår vi följer dem.
Efter några timmar var de trötta.
- Titta ett läger. Dom släpar på Lina! ropade Liss.
Tyst. Vi förklär oss till indianbarn så släpper dom nog in oss.
Ja, bara inte Lina avslöjar oss. Varifrån får vi kläderna då?
Här, sa Kim. det är två par indiankläder. ta på dig dem över dina vanliga kläder. Oj det börjar skymma!
Vad bra, då är det lättare att rädda Lina.
Förstår du inte? D måste vara tillbaka kl 18.30.
Isåfall är det försent. Klockan är sju. Sa Liss lugnt.

Vad händer nu?
Vi måste gå till byns äldste som får använda lite av sin magi för att trolla hem dig.
Då så! Nu är det mörkt så vi kan smyga in. Lina, kom vi sticker!

När de var hemma igen åkte Liss hem med hjälp av den äldste. Liss träffade aldrig mer Lina och Kim. Och när hon blev äldre glömde hon dem.

Slut!

(I know, lite abrupt slut. Men jag minns tydligt att lektionen tog slut där och jag var tvungen att avsluta historien under samma lektion jag hade börjat den. Jag hade lite issues med att skriva för långa berättelser tror jag minsann.)