torsdag 5 november 2009

Jag finns här.

Igår när vi gick och la oss sa Noa: "Vi kan väl göra sådär som vi brukar?" och menade att han ville hålla handen. Så vi somnade med näsa mot näsa och hand i hand. (Så sover tydligen alla i Spanien) Innan vi somnade frågade han hur länge katter kan leva, om vuxna kan bli gamla och varför vuxna dör. Och när ska egentligen pappa dö?

Älskade lilla fina barn. Ibland vill jag bara ligga i en säng en hel dag och prata med mina ungar. Fast å andra sidan, jag antar att det hela skulle urarta till ett kuddkrig inom fem minuter.

Men det behöver ju inte vara helt fel det heller.

Inga kommentarer: