lördag 3 september 2011

Kalasångest

Vi ska ha fyraårskalas här imorgon. Fy fan vad jobbigt det är. Idag har jag ångestat över det här kalaset hela dagen lång, av två anledningar:

1. Hemmet. 
Jag vill så gärna få hemmet att se vanligt och välstädat och fint ut. Inte stökigt och slarvigt och med en förfallen trädgård och ogräs överallt. Det är jätteviktigt för mig och jag vet att det är larvigt, men det kan inte hjälpas.

Jag är liksom den enda mamman som kommer och hämtar barn i lårkort kjol och horrött läppstift, med djupa urringningar, färgglada ögonskuggor eller platinablont hår. Jag är den enda mamman som har en retrovagn, som låter sin sexåriga son ha klänning, som tjatar om genus på föräldramöten, som frågar om man får ha barnen över sommaren om man betalar. Jag är den enda som bloggar och hänger ut mitt liv på nätet, jag är den enda som skämtar om att mina ungar kanske är efterblivna, jag är den enda på så jävla många områden. Jag vet att jag hade varit precis som alla andra om vi hade bott i en större stad eller bara i en annan stadsdel. Men här, i det rasistiska bibelbälte där vi bosatt oss, känner jag mig annorlunda.

Så jag vill så gärna åtminstone kunna visa upp ett vanligt hem, skött på samma sätt som de andra hemmen. Jag vill också kunna visa upp ett fläckfritt vardagsrum, en välskött gräsmatta och inte vissna blommor i varenda kruka vi har. Jag vill att ett felfritt hem ska väga upp för att jag inte är som de andra mammorna. Jag vet att det är skevt, att det bara är jag som tänker så här, men det kan inte hjälpas.

Men så kommer det inte bli. Vi har inte tid att ordna upp de senaste veckornas lathet på en kväll. Jag kom precis hem från min syster för bövelen, det är oss övermäktigt att få det här att bli bra.

Så jag får bita ihop och tänka att det duger. Jag duger. Jag har i alla fall inte platinablont hår längre.

2. Vem bjuder man?


I morse fick jag ett samtal till en av tjejerna på förskolan som undrade ifall hennes inbjudan kanske kommit bort i posten. Så då fick jag ta och förklara att nej, hon var bara inte bjuden. Förstå den känslan? Den ångesten. Jag fick så sjukt dåligt samvete att jag sedan ringde upp och bjöd in henne också. Besvikna barn är min akilleshäl.

Jag skulle gärna vilja bjuda alla barn på hela förskolan, men jag orkar inte. Det är inte rimligt att få hem typ 18 barn till en fyraåring. Så vi tänkte som så att vi bjöd de som var lika gamla som Emmy (alla födda 07) och så bjöd vi hennes två bästa kompisar från de äldre barnen (två tjejer födda 06). Men då blev det två tjejer (samt ett gäng killar) av 06:orna som inte blev bjudna, och en av dem var då den som blev ledsen och vars pappa ringde.

Hur gör man för att undvika att såra någon? Den här tjejen som vi nu bjöd in ändå, är en kompis till Emmy. Jag hade jättegärna bjudit henne också, men då hade det varit bara EN tjej kvar av 06:orna. Och folk tänker ju så jävla könsbundet. De kan inte se att man bjuder de man leker med, utan det ska vara antingen tjejerna eller killarna. Som att det är ett tvång att bjuda alla tjejer man någonsin har träffat, men helt okej att utesluta sin bästa kompis som råkar vara kille?

Hade vi bjudit denna tjej också, en tjej som Emmy inte leker alls med, så vore det ju jättekonstigt om vi inte bjöd två killar i samma grupp som hon faktiskt lekt med på fritiden. Och hade vi bjudit dem så hade vi behövt bjuda resten av den gruppen, och vips hade vi bjudit både alla födda 06 och alla födda 07 och haft kaos och trångt och... ni fattar.

Jag vet inte hur man ska göra. Jag tyckte att vi hade ryggen fri med att bjuda hennes jämnåriga + två extra bra vänner. Men tydligen hamnade ändå någon i kläm och blev sårad. Jag vill inte att någon ska bli ledsen. Jag vet hur det är att ha barn som undrar varför inte de blev bjudna på kalaset. Jag vill inte utsätta någon annan förälder för det.

Så nu kommer hon, som sagt. Och det är rätt, det var dumt av oss att inte bjuda henne från början när vi ju bjöd två jämnåriga barn som Emmy aldrig leker med. Men man kan ju inte bara utesluta två barn från en jämnårig grupp, för hon leker med alla andra jämnåriga, och... ja ni ser. Nu börjar jag om igen. Det är så virrigt hela den här karusellen att när jag läser vad jag skrivit hänger jag knappt med själv.

Ni behöver med andra ord inte hänga med. Ni behöver bara förstå ångesten när man inser att ett litet barn har blivit väldigt ledset över att inte ha fått en inbjudan.

Hur gör ni när ni bjuder till barnkalas? Hur väljer man ut?

12 kommentarer:

JennyM sa...

Det där med barnkalas är jäkligt svårt! Våra barn brukar bli bjudna tillsammans, lite som en enhet, förmodligen eftersom det bara är 13 månader mellan dem och de har väldigt mycket "samma" kompisar. Men så i somras hände det. Bara M blev bjuden. Pojken som hade kalas hade ganska nyss varit på våra barnkalas, och nu bjöd han tillbaka, men bara M. Min första tanke var att det bara skulle vara pojkar på kalaset, för annars borde S ha blivit bjuden också. Men på kalaset visade det sig att det visst var en massa tjejer bjudna. Kavat som han är frågade M rakt ut, varför inte hans lillasyster hade blivit bjuden. Då förklarade pojkens mamma att pojken hade fått välja vilka han ville ha på sitt kalas och att han då speciellt valt ut M. Alla köpte det. Inklusive vi vuxna, även om det föreföll mig ganska ovanligt att dela på syskon när man själv fått komma på deras kalas. Men det är inga hard feelings oss emellan. Det var nog bara bra att sära lite på barnen. Men visst är det skitsvårt att dra gränsen!

Lo sa...

Alltid svårt, jag har inga svar. Men apropå det senaste inlägget tänker jag att du nog är annorlunda som i bättre och därför borde kunna stå över välrensat & välstädat. Städar gör man efter barnkalas, i min värld...

Malinka sa...

Jag känner starkt för att helt strunta i kalas. För femåringen är det enkelt: han vill bjuda fem stycken och inte en enda mer. Okej då! Förra året var det likadant, och då kom bara två (varav en en timme (!) försenad), men han var nöjd ändå.

Med sjuåringen är det annorledes. På dagis gick det bra att bara bjuda sisådär 10 ungar – eftersom de har två "storbarnsavdelningar" som är mycket tillsammans skulle "bjuda alla" bli 36 stycken – men nu gäller antingen hela klassen eller alla tjejerna/killarna. Och jag VÄGRAR bjuda bara tjejerna. Dels för att hon har flera kompisar som är killar, dels för att jag bara vägrar. Så då är det alla som gäller …

I år ska vi lösa det genom att arrangera gemensamt kalas med en klasskompis som fyller dagen före. Men jag har redan nu börjat snacka om att man inte kan ha stort kalas varje år, och att nästa år blir det ett "saft- och bullkalas" för några stycken bara. Får se hur väl den strategin faller ut.

Kerstin sa...

Åh Ellen, jag sitter i samma kalasångest som du. Min dotter E fyller 5 år på fredag och ska ha sitt första riktiga barnkalas på lördag. Vi bjöd 06:orna på avdelningen och sen har jag också ältat om vi skulle bjuda de fyra tjejer (07:or) som kom "upp" från en annan avdelning nu som dottern är lite bekant med för de har gått på samma avdelning för typ 2 år sen. Men då skulle det sluta med 15 ungar på kalaset (om alla tackar ja) så jag gjorde inte det. Men jag hoppas att de inte är ledsna för jag står inte ut med det. Nu blir det lite dagiskompisar och grannen och två andra kompisar så nu oroar jag mig att nån ska bli utanför eftersom inte alla känner varandra och att kalaset inte ska bli tillräckligt bra eller kul. Och vad dagismammorna/papporna ska tänka när de ser vår hall som inte har några dörrfoder eller golvlister och 70-talstapeter ;-)

Men man måste ju får göra som man vill med bjudningarna. Förra helgen frågade mamman till Es bästa dagiskompis om hon också skulle på en annan flickas kalas men vi hade inte fått nån inbjudan. Förra året var hon bjuden till den flickan men egentligen brukar de inte leka så jättemycket så jag kan tänka mig att de i år bara bjöd dem som deras dotter faktiskt leker med. Och så måste de ju få göra. E verkade inte ledsen över det heller men själv kände jag mig ledsen för Es skull för hittills har alla jämngamla tjejer blivit bjudna på varandras kalas. Dock skulle jag inte ringa och fråga om inbjudan kommit bort. Vi hade redan bjudit den där flickan till Es kalas och hon kommer så vi får väl känna oss storsinta då istället för att undra varför E inte blev bjuden :-D

Kerstin sa...

Åh Ellen, jag sitter i samma kalasångest som du. Min dotter E fyller 5 år på fredag och ska ha sitt första riktiga barnkalas på lördag. Vi bjöd 06:orna på avdelningen och sen har jag också ältat om vi skulle bjuda de fyra tjejer (07:or) som kom "upp" från en annan avdelning nu som dottern är lite bekant med för de har gått på samma avdelning för typ 2 år sen. Men då skulle det sluta med 15 ungar på kalaset (om alla tackar ja) så jag gjorde inte det. Men jag hoppas att de inte är ledsna för jag står inte ut med det. Nu blir det lite dagiskompisar och grannen och två andra kompisar så nu oroar jag mig att nån ska bli utanför eftersom inte alla känner varandra och att kalaset inte ska bli tillräckligt bra eller kul. Och vad dagismammorna/papporna ska tänka när de ser vår hall som inte har några dörrfoder eller golvlister och 70-talstapeter ;-)

Men man måste ju får göra som man vill med bjudningarna. Förra helgen frågade mamman till Es bästa dagiskompis om hon också skulle på en annan flickas kalas men vi hade inte fått nån inbjudan. Förra året var hon bjuden till den flickan men egentligen brukar de inte leka så jättemycket så jag kan tänka mig att de i år bara bjöd dem som deras dotter faktiskt leker med. Och så måste de ju få göra. E verkade inte ledsen över det heller men själv kände jag mig ledsen för Es skull för hittills har alla jämngamla tjejer blivit bjudna på varandras kalas. Dock skulle jag inte ringa och fråga om inbjudan kommit bort. Vi hade redan bjudit den där flickan till Es kalas och hon kommer så vi får väl känna oss storsinta då istället för att undra varför E inte blev bjuden :-D

Ellen sa...

Lo - jag hoppas att jag inte fick det att framstå som att de föräldrar som kommer hit med ungar är religiösa rasister? Det är de inte. De allra flesta här ute är helt underbara människor, det jag menade med områdesbeskrivningen var väl mest att det inte precis är söder i sthlm om man säger så.

Med det sagt så nej, jag tror verkligen inte att jag är bättre än dem. Jag tycker ju självklart att jag har vettigare åsikter än många som inte ens vet vad genus går ut på osv, men jag skulle önska att jag var mer... "enkel" och inte alltid lyckas tycka precis tvärtemot av någon anledning.


Malinka - ja, detta "alla killar" eller "alla tjejer" är ju så STÖRT!

Ellen sa...

Kerstin - ja, det är inte lätt inte! Jag kände mig mest dum för att vi "valde bort" den här tjejen för att bjuda två jämnåriga som Emmy inte leker med, just FÖR ATT ingen skulle känna sig utanför. Och så blev det ändå så fel.

Förresten, vet du varför just dina kommentarer alltid kommer två gånger? ;-)

Lo sa...

Nej, Gud, jag fick inte alls uppfattningen att de skulle vara religiösa fanatiker! Tänkte bara att städning och snygga gångkläder inte automatiskt är bättre än ostädat och kortkort.

Ellen sa...

Lo - nej, det är det ju inte. Inte i min värld. Men jag vill liksom passa in åtminstone på något område tänker jag mig.

Tudorienne sa...

Amen fan vad jobbigt det med barnkalasinbjudningar. Åh, nej jag bara fasar ut det tills vidare, för vi är inte där än. Usche.

Det där med hemmet kan jag förstå. Det kan bara hjälpas med en lite mer långsiktig planering. Men du kan ljuga ihop ett jäkligt välstädat hem på mycket kort tid, men som sagt lite planering krävs.

leos mamma sa...

måste man bjuda de som är lika gamla? vi bjuder de barnen leker med, vilket också innebär de som inte går på samma dagis utan som vi umgås med som familj. i år fick leo själv säga vilka han ville bjuda, han valde sju eller åtta vilket kändes och det kom upp namn jag inte alls tänkt på själv. tidigare har jag valt några lekkompisar utefter antal år han fyllt (och så har det blivit hela familjer istället) men i år hade han själv stenkoll på det här med kalas och var väldigt förväntansfull. då kändes det rimligt att han också fick välja själv vilka han ville bjuda.

i år hade vi kalas utomhus så slapp vi städa alls ;) men det kräver ju nästan ett sommarbarn...

Ellen sa...

Leos mamma - jo men hon leker ju med alla jämnåriga förutom två. Det skulle kännas för elakt att inte bjuda dem.

Vi hade kalaset ute, men de ville vara inne också! :-)