onsdag 10 augusti 2011

Låt oss inte ljuga.

Idag har jag varit på stan med Noa. Vi åt prinsesstårta, köpte pennskrin och letade ryggsäck. Han passade också på att köpa matlåda och vattenflaska till alla kommande utflykter, och jag lyckades mycket skickligt manipulera honom till att köpa en som jag tyckte dög.

Ja men låt oss vara ärliga. Så gör ju, i princip, alla föräldrar. Vissa klantigt, vissa tydligt, vissa manipulerar inte utan beordrar. Lägger oss i gör vi de flesta i alla fall.

I det här fallet ville Noa köpa rosa låda + flaska med disneyprinsessorna Belle och Askungen på och någonstans där går min gräns. Inte för att han är kille, utan för att det var så sjukt fult. Om jag ska rannsaka mig själv så hade jag varit ännu mer emot det om det varit Emmy som plockat upp det.

Så jag började. "Jaha, är det den du vill ha? Du får välja helt själv, det vet du. Är du helt säker på att det är den du vill ha? Helt säker? För du får jättegärna köpa den, men du kan inte ångra dig sen. Om det är det här du vill köpa så får du det - men är du verkligen säker? Du ångrar dig inte sen?"

Usch, jag skäms. Det värsta är ju att det låter så himla mycket som att de faktiskt får bestämma själva när vi föräldrar kör igång såhär. Vi säger det ju själva, eller hur? "Du får bestämma själv" sa jag, men visste ju att han kanske skulle ändra sig om jag lade till "är du säker?".

För tänk dig själv: du ska på fest och har tagit på dig något du känner dig fin i. Så kommer din partner/kompis in i rummet och säger "Jaha, ska du ha på dig det där? Är du säker på det? Det är ju jättefint om du vill ha det, så länge du verkligen är säker. Är du det?"

I alla fall jag hade hoppat in i garderoben och bytt om, ögonaböj! Men sen gör vi, gör jag, precis lika mot våra barn. För att bara påverka dem lite, ytterst lite såklart, i "rätt riktning".

Jag har lite dåligt samvete. Å andra sidan fick han välja en apful ryggsäck med blixten mcqueen på sen, det lättar samvetsbördan lite. Förvisso främst för att den var billig och den enda i vettig storlek, men det behöver vi ju inte berätta för samvetet, eller hur?

/Mvh, kass morsa

2 kommentarer:

Karolina sa...

Jag har kommit på mig själv med att göra precis så och försöker verkligen bättra mig...så nu när vi var i färgaffären och skulle välja till o`s rum sa jag redan i bilen att han skulle få vara med och säga vad han tyckte men att han inte skulle få bestämma och tur var väl det för han ville måla svart och ha Hello Kitty som fondvägg... kompromissen blev gult med en ganska gräslig djungeltapet som han näst mest ville ha...

REGNSJUK. sa...

Äsch, så farligt tycker jag inte att det är. Det är väl bra att barnet får tänka efter lite, "är det verkligen det här jag vill?". Och vill han verkligen, då tror jag inte att han låter sig manipuleras. :) Så nej, du är ingen kass morsa! Sådetså.
(Jag hittade hit från Katta Kvack och det är jag glad för! Finfin blogg!)