Nädå, det är inte så jäkla nattsvart som det låter, men ändå. Mensvärken från hell, ungefär samma ställe som ungarna verkar ha varit på träningsläger på. Och så all höststress på det. Höststress? Har ni inte hört talas om det?
Det är ju såhär precis innan hösten drar igång som jag tänker att jag ska bli en Ny Människa. Jag ska namna alla ungarnas kläder, jag ska ordna med vinterkläder i augusti och de ska vara varma. Jag ska ordna och sortera förråd, jag ska skaffa nya och praktiska kläder till barnen och nya och snygga kläder till mig själv. Jag ska bli smalare, mer ordningssam, seriösare, effektivare, bättre.
Och så vill jag vara välsminkad och rolig och omtyckt och tålmodig och lyckad ovanpå det. Samt våga ha rött läppstift.
Men så börjar jag leta och tänka och planera och dukar liksom nästan under redan i planeringsfasen. Det är så DYRT med riktigt bra vinterkläder och nytt smink och stora whiteboards med scheman för hela familjen. Det är så SVÅRT att bli en helt ny människa bara för att hösten börjar gulna.
Men jag vill ju. Jag vill också ha en perfekt make up och aldrig lämna ungarna på förskolan utan perfekta regnkläder. Jag vill cykla in till stan och sälja in massor av jobb och bli framgångsrik.
Sen blir jag deppig när jag läser igenom det här och inser att alla mina drömmar handlar om att bli en bättre husmoder typ. Så jäkla sorgligt.
Jag behöver bli roligare och coolare. Lite svårt att kombinera med superordning på ungarnas extrakläder dock. Det känns som att det blir antingen eller. Eller, för att vara ärlig, varken eller.
8 kommentarer:
Usch, får ångest bara av att läsa alla många kraven du ställer på dig själv! Skit i extrakläder och allt det där. Om femtio år kommer ingen ihåg det ändå. =)
Instämmer med fröken bella, bra sagt :-)
Men jag vill ju inte hamna på förskollärarnas "hall of shame", där bara de värsta av de värsta föräldrarna hamnar.
Typ.
Amen på det! :)
Min höst handlar främst om överlevnad känner jag. Är hemma med en 6 veckors bebis som hatar att sova utan mest skriker i vagnen så hon går knappt att ta med ut.
Sofie - åh vad jobbigt! Har du provat bärsele eller sjal? (Det har du säkert, men ändå)
Har en Manduca som funkar ibland men inte alltid. Är hon inte på humör så gallskriker hon och försöker klättra ur. Men deras preferenser kan ju ändras med tiden...
Usch vad jobbigt det låter. Verkar hon ha ont någonstans? Kolik?
Skicka en kommentar