torsdag 18 augusti 2011

Om att alltid vara en representant för sin grupp.

Det här med att tillhöra en missgynnad grupp i samhället innebär så mycket mer än att ständigt få stå tillbaka. Det innebär också att alltid vara en representant för din grupp, oavsett om du vill det eller ej.

Om en vit man från medelklassen misslyckas så är han en individ. Det finns ingen som säger att "näe, vi struntar i det här med manliga vd:ar, det har ju inte gått så bra på senare tid". Istället ser man det som en olycklig anställning och går vidare. Med fler vita män. Som kvinna, eller som svart, invandrare, ung, gammal etc så måste du alltid bevisa dig vara bättre än andra. Misstag är inte tillåtna, särskilt inte stora sådana, för då ryker inte bara du, utan även förtroendet för gruppen du så ofrivilligt får representera.

Du är nämligen inte bara en partiledare som förlorat ett val, utan en kvinnlig partiledare. Du är inte en president som leder ett land i ekonomisk kris, utan en svart president. Du är inte en ung man som är ny krönikör utan en ung invandrarman. Du är inte bara vd, utan kvinnlig vd. Och så vidare. Varje steg bevakas och när, om, du gör ett felsteg så bekräftar du de fördomar som gör att du är ensam på din post. "Jaha, det var väl det vi visste. Nu har vi provat det här med en kvinna/svart/invandrare/ung/gammal och det gick ju inte så jättebra. Bäst vi återgår till vita män, som vi är vana vid."

Det tänker jag på ibland, när man klagar på att kvinnor tycker för lite i dagens samhälle. Att vi låter män komma till tals mycket mer. Att unga kvinnor som faktiskt hörs och syns borde ha mer åsikter. Då tänker jag på det, att så himla kul kan det inte vara att ofrivilligt bli galjonsfigur för "unga kvinnor" eller vilken grupp man nu tillhör.

Lösningen är självklart inte att tycka mindre. Snarare tvärtom: lösningen är att fler från "minoritetsgrupper" (kvinnor är ju i majoritet i världen, men ni fattar) vågar uttrycka sina personliga åsikter. Vågar vara sig själva. Vågar ta jobb. Vågar visa att de inte är ett kollektivs representant, utan en helt egen individ. Det är lösningen.

Men jag förstår om man tvekar.

Inga kommentarer: