Noa går och räknar dagarna tills han börjar skolan. Jag med. Alltså, alla de som tycker att ungarna ska få vara hemma i 10 veckor och bara slappa lär ju ha komatosa barn. Mina ungar vill inte slappa. De vill leka!
När Noa vrålar "JAG TÄNKER FLYTTA HEMIFRÅN" och jag svarar med "BRA IDÉ!!!" så vet man att ledigheten har varat lite för länge...
4 kommentarer:
Hihi!
Oh, jag minns min barndoms somrar. En mammaledig bror och en ettårig lillebror var inte mycket att hänga i granen. Jag var åtta och alla kompisar gick på fritids och jag skulle roa mig med ettåriga lillebror och mamma. Fy satan. Tack och lov kom kompisarna hem framåt eftermiddagen när jag tröttnat på lera och teckningar och att sitta på stranden och leka med en ettåring som mest lekte säl och grinade.
Mina barn leker med varandra så pass att vi börjar undra varför vi flyttade så att "barnen skulle bo närmare sina kompisar". Fast det förstås, vi bor ju närmare våra kompisar också. Och det är vi glada för.
Iseika - hjälp vilken mardröm!
Lo - våra ungar leker också med varandra bra - egentligen. Men just nu är de inne i någon period där de bara bråkar och slåss. Eller inte "bara", men de behöver kompisar mer än vanligt.
Skicka en kommentar