Jag vet, det låter ju helt sinnessjukt. Det har ju jag också insett någonstans på vägen. Men tror ni inte att jag lik förbannat faller i samma fälla nu som vuxen? När jag ser "viktiga människor" uppskatta och uppmuntra personer som i min mening kanske inte är genier, superkloka eller vanvettigt bra utan bara rätt mediokra men med en jävla kämpaglöd och driv och initiativ, ja då stör jag mig. Det skaver och kliar och irriterar. Ser de inte att han egentligen inte kan skriva? Ser de inte att hon tycker att hon är bra fast hon knappt kan något, egentligen? Märker de inte att dessa människor kämpar, det kommer inte lätt till dem? Synar de inte bluffen?
Men det är ju ingen bluff. Det är ju så det ska vara. Det är bara i sagor och i filmer tänkta för kvinnor med väninnor och stora glassbyttor som drömjobb/drömpartnern/drömchansen bara dimper ner. De allra flesta får jobba och slita och kämpa, och oftast är det de som är vana vid att göra det som ids. Det är dessa människor som ligger på, tjatar, tar för sig, anstränger sig - ser till att lyckas.
Vi andra, vi som aldrig
Och det är ju faktiskt så det ska vara också. (Erkände hon bittert).
(Hej Ellen! What's up med att i två rubriker i rad använda ett "oss"-tilltal? Tja, ingen ny trend eller så. Bara samma gamla vanliga oförmåga att sätta vettiga rubriker.)
3 kommentarer:
Jag har en krönika av Jan Gradvall på min anslagstavla på jobbet, den heter "hårt arbete är viktigare än talang" (eller nåt sånt) och bygger till stor del på Stephen Hawkings livshistoria. Hawking menar själv att hans skolgång förstördes av det eviga tjatet om begåvning. Själv var han, enligt sig själv, en medlemåtta som inte blev riktigt framgångsrik förrän han började ägna eoner av tid och kraft åt sitt stora intresse. Jag var för övrigt en pluggis, dock inte fjäskis, som fick bra betyg eftersom jag jobbade som sjutton. Men någon Hawking blir jag inte för det...
Ja precis. De flesta riktigt framgångsrika är ju det pga sitt hårda jobb, inte pga att de föddes med tur i genlotteriet. Eller visst, vissa är väl bara kända för att de föddes med tur i genlotteriet. (typ måns zelmerlöw)
Fast jag tror att många "genier" skulle kunna nå hur långt som helst om de fick rätt förutsättningar. Tyvärr får inte alla det, antingen för att inte föräldrarna förstår vilket begåvat barn de har, eller för att skolan inte utmanar tillräckligt mycket.
Det är ju ingen motsätttning mellan att vara bright och att jobba hårt, egentligen.
Skicka en kommentar